Det kan ju tyckas som om jag överreagerar på mejlet från skolan, men med den historia jag har, tycker inte jag det. Förra året var det två elever i en klass som satte hela klassen, inklusive flera lärare i sådan skräck att det inte gick att bedriva undervisning i den klassen. Det tog nästan två terminer innan skolledningen lyckades lösa detta genom att avstänga eleverna från skolan och i stället erbjuda hemundervisning. Jag accepterar inte att min dotter ska behöva gå till skolan och vara rädd för klasskamrater i två terminer. Det är fullständigt oacceptabelt av skolledningen. Skolan har bytt rektor sedan detta inträffade, och förhoppningsvis är den nya rektorn inte fullt så feg som den gamla var, utan vågar ta tag i sådant här på en gång. Och jag tror det är viktigt att vi föräldrar ställer krav på rektorn. Och jag har lovat mig själv att så fort jag får höra att min dotter är det minsta rädd i skolan, kommer jag att personligen besöka rektorn för att diskutera lämpliga åtgärder.

Idag fick jag följande mejl hem från yngsta dotterns klassföreståndare:"Hej! Idag var det turbulent på musiklektionen. Många av tjejerna vägrade vara med på lektionen eftersom många av killarna har en dålig attityd, d.v.s de säger kommentarer som "pluggis" och "bitch". Killarna menar att det är på skojj och förstår inte att det sårar. Jag vill att ni pratar med era barn om detta snarast, vi kan inte tillåta att den goda stämning som funnits tidigare går förlorad!"Det gör mig minst sagt upprörd. Raskt skickade jag följade svar till klassföreståndare och rektor på skolan:"Med bestörtning mottog jag nedanstående mejl. Efter ett kort samtal med min dotter förstod jag att hon inte var inblandad i det som beskrivs nedan, eftersom hon tillhör en annan grupp än de som hade musik idag. Men oavsett det vill jag framföra följande: Jag förutsätter att detta mejl som ju verkar ha gått ut till alla föräldrar i klassen, inte är det enda ni gör för att stävja det oacceptabla beteendet som vissa av eleverna i klassen uppvisar. Jag förväntar mig att ni redan har börjat kontakta föräldrarna till dessa elever. Har ni inte gjort det är det hög tid. När det gått så långt att vissa elever på grund av sina klasskamraters beteende vägrar gå på en lektion måste skolan agera MYCKET kraftfullt. Om detta händer igen, vilket inte alls skulle förvåna mig eftersom dyligt beteende sällan är engångsföreteelser, måste ni agera omedelbart. Kalla berörda föräldrar och elever till skolan för ett möte med klassföreståndare och representant för skolledningen. Där måste det för föräldrar och elever MYCKET tydligt klargöras att sådant uppträdande som dessa elever uppvisat gentemot sina klasskamrater är fullständigt oacceptabelt, och om det inte upphör omedelbart kan dessa elever stängas av från undervisning i skolan (eller annan lämplig åtgärd som omplacering, hemundervisning eller vad det nu finns för alternativ). Om elev och förälder inte infinner sig i skolan, gör hembesök. Jag vill dock betona att jag på intet sätt anser det vara skolans uppgift att fostra eleverna till ett acceptabelt beteende. Det är vi föräldrar ansvarig för, och det ansvaret kan vi aldrig lägga på skolan. Däremot är det skolans uppgift att omedebart påtala för föräldrar när elever inte sköter sig. Och det är skolans uppgift att se till att min dotter och hennes tjejkompisar i klassen känner sig trygga i skolan. INGEN elev ska behöva vara rädd för, eller känna sig illa behandlad av andra elever. Om så är fallet måste skolan agera. Jag emotser ett svar där ni redogör för hur ni tänker komma tillrätta med problemen såsom dom beskrivits nedan. Om ni vill diskutera mer med mig om vad jag tror och tänker om klassen och vad man kan göra står jag givetvis till förfogande. Skriv en kommentar på min blogg så kan vi fortsätta diskussionen där."(Näe, det sista skrev jag inte, jag skrev mitt telefonnummer och mejladress)Jag väntar med spänning på svar från rektor och klassföreståndare.

Nu har jag fått svar på mitt mejl till Telias kundsupport. För det första tyckte de jag kunde använda "mina sidor" för att få fram nytt lösenord. Det hade jag dock redan provat utan framgång. Sedan bad de mig att använda ett mer professionellt språk utan svordomar nästa gång jag kontaktar dem. Så det gjorde jag. Jag skrev tillbaka utan ett enda kraftuttryck och påpekade att jag använt svordomar som förstärkningsord på ett tämligen vedertaget sätt, om än i något större omfattning än vad som är normalt, men att avsikten var att spegla min sinnesstämning efter flera timmar i telefonkö. Dock kommenterade telia aldrig själva kärnfrågan, nämligen om den servicegrad de uppvisat gentemot mig är något som de är stolta över. Jag väntar med spänning på nästa svar.

Idag är det en sån där jag-vet-ingenting-dag. Visserligen både lämnade och hämtade jag på dagis, men nu på kvällen har jag inte varit hemma. Men från dagis berättas att man tar Ia på en 45-minuterspromenad varje förmiddag, och varannan eftermiddag en 20-minuterspromenad. Ni som har lite hunderfarenhet, låter det lagom långa promenader, för långa eller för korta, för en lagotto på nästan 7 månader?Hemmavid berättas det att det tränats gå-fint (som var en läxa från kursen igår), lite lösspringning och inkallning på tomten och lite annat smått och gott. Nu ligger hunden i alla fall i sin säng och sover. När jag kom hem för en stund sedan och gick upp på övervåningen där nattsov-komposten är, vaknade Ia till, och tittade upp på mig. När hon såg att det var jag började svansen gå som en liten propeller, men hon orkade inte resa sig upp. Hon rullade runt och lade sig på rygg i stället och ville bli kliad på magen. Och jag säger bara som en annan lagottoägare. FAN VAD JAG ÄLSKAR DEN HUNDEN

... har jag lett studiecirkel om idag. Dessutom har jag författat studiematerialet själv. Och det är inte illa med tanke på att jag inget kan om ämnet. Men tanken med studiecirkeln som studieform är ju att man ska lära av varandra. Och i cirkeln deltar det folk "som varit med", så det blev bra. De kunde dela med sig och jag kunde leda diskussionen. För er intresserade följer nedan studiematerialet.Salongskulturen uppstod i Frankrike på 1600-talet, men det var föst på 1800-talets första hälft som musiken började spela en större roll i salongerna och begreppet salongsmusik uppstod. Salongerna var en samlingsplats kring litteratur och musik. De hölls hemma hos folk, och leddes ofta av en kvinna. En av de mest kända svenska salongerna var Malla Silverstolpes salong i Uppsala. Salongerna var ett tillfälle för kvinnorna att få musicera.Begreppet salongsmusik tog form på 1830-talet och avsåg från början bara musik som spelades i salonger. Mot slutet av 1800-talet hade betydelsen ändrats och betecknade lättsam underhållande musik utan större värde. I Nordisk familjebok från 1916 läser vi följande förklaring av ordet salongsmusik: ”Salongsmusik, benämning på sådana (piano)-kompositioner, som mest innehålla trivial grannlåt och äro afsedda för ytlig förströelse samt vittna om förflackning af smaken hos tonsättare och dilettanter”Från början var salongerna samlingsplats för aristokratin, men blev senare borgerskapets mötesplats. På slutet av 1800-talet minskade de borgerliga hemmens betydelse som samlingspunkt, och i och med medelklassens ökade välstånd blev restaurangen borgerskapets nya mötesplats. Salongsmusiken kan därmed sägas övergå i restaurangmusiken. Under en stor del av 1900-talet förekom sedan restaurangkapell som underhöll på restauranger och kaféer. Men under slutet av förra seklet försvann den levande musiken mer och mer från dessa samlingslokaler.Fördjupningsfrågor• Tar reda på vilken sorts musik som spelades i de litterära och musikaliska salongerna under 1800-talet.• Försök få en bild av repertoaren för restaurangkapellen i början av 1900-talet.• Hur utvecklades restaurangkapellens repertoar under 1900-talet? Utgå från era egna erfarenheter av restaurangmusik och jämför med svaret på föregående fråga.• Försök om möjligt lyssna lite på salongsmusik och restaurangmusik. Diskussionsfrågor• Diskutera era egna erfarenheter av restaurangmusik. Tycker ni det har varit bra med levande musik när man ska äta, eller stör det bara?• Vad kom det sig att kvinnorna fick en så betydande roll i de musikaliska salongerna?• Kan man jämställa de nedlåtande uttrycken om salongsmusiken från slutet av 1800-talet med hur vi under senare delen av förra seklet betraktade schlagern?• Vad kan det bero på att salongsmusiken på senare delen av 1800-talet kom att betraktas som lägre stående musik?Mer faktawww.musik.uu.se/03-Forskning/Publikationer/Ellen Persson C-uppsats.pdf www.muslib.se/ebibliotek/STM/STM1989/STM1989Edstrom.pdf www.abo.fi/fak/hf/musik/musiksalonger/index.html

"Ja det är måndag morgon, och mitt huvud känns så tungt. Ja sa just det att det är måndag morgon, och mitt huvud känns så tungt" Ja, det är inte bara Povel Ramel som har problem på måndagsmornarna. Även Ia har det. I morse var hon så trött så hon orkade inte ens äta frukost. Men det berättas ändå från dagis att det varit full fart hela dagen (jag vet inte om det ska tas i positiv eller negativ bemärkelse, men jag väljer det förstnämnda.) Av helgens ansträngningar märktes intet. Nu på kvällen har det varit kurs igen. Ia ska gå en så kallad unghundskurs. Och vem gick på den kursen mer då? Jo, hennes lagotto-komis Gino (som bor i vårt kvarter). Men det visste vi inte om, så det blev en glad överraskning. Dessutom var det en Collie med också. Sen var det inga fler hundar. Jag var själv inte med (ledde musikcirkeln, denna gång om salongs- och restaurangmusik), men det berättas att rent generellt var Ia inte alls så stirrig som hon var vid förra kursen. Nu har ju hon lärt sig umgås med andra hundar, och så kände hon ju Gino. Kontaktövningen gick mycket bättre än vad någon gjort tidigare på kurs. Gå fint gick väl sådär. Men överlag gick det visst bra. Tråkigt nog kan jag inte vara med nästa vecka heller, och veckan därefter kan inte frun, så då får jag köra själv. Det ska bli roligt.

Äntligen. Nu har jag fått lösenorden till mina mejlkonton, så nu kan jag läsa mejl igen. 19 stycken hade jag.

Idag har jag bakat bröd på så kallad levain, russinjäst eller färskjäst. Det tar tid. Först ska man blanda socker, russin och vatten, och så ska det få stå och börja jäsa. Det tar runt en vecka. Sedan ska man med de jästa russinen och sockret göra en mamma, det tar en dag. Sedan ska man med mamman göra en chef. Det tar en dag. Sedan ska man med chefen göra en levain. Det tar en halv dag. Sedan ska man baka bröd. Det tar 5 timmar. Sedan ska man äta upp brödet. Det går i ett nafs. Det blev ganska gott bröd. Det smakar mycket. Sedan har jag bakat grovt rågbröd också. Det tar också tid. Först ska man skålla mjölet. Det tar en natt. Sedan måste man ha en surdeg. En sådan tar en 4-5 dagar att göra om man inte har kultur stående i kylskåpet. Men det har man ju. Och då räcker det med att sätta lite fart på den. Det gör man samma natt som mjölet skållas. Sedan ska degen jäsa i två timmar, bakas ut, och jäsas i en till två timmar till, samt bakas av i 30 minuter. Det gör jag just nu. Det känns ganska bra att ha bakat så mycket bröd och stoppat i frysen. Dessutom är det mycket godare än det mesta köpebrödet. Om en liten stund ska jag ta ut bröden ur ugnen, då ska jag göra te, och så ska vi dricka te och äta nybakat bröd på sängen innan vi somnar.Baka bröd kan man göra vid många tidpunkter på dygnet. Man kan börja dagen med att baka bröd. Man går upp klockan 6 eller 7 och sätter en deg. Dricker lite morgonkaffe och går och lägger sig igen för att två timmar senare baka ut brödet, och efter ytterligare en timme baka av det. Då kan man få färskt bröd till frukost. Eftersom jag bakar med lite jäst och kallt degspad blir det långa jästider, vilket alltså är en förutsättning för att man ska kunna gå och lägga sig igen när man satt degen.