En sån dag. Det har visat sig idag att med Ia kan man inte promenera i Göteborg som man brukar göra när man är här. Jag tycker vi fått ganska bra ordning på dragandet i koppel, men det gäller inte på västkusten. Ia har varit vansinnig stirrig och dragit som fan i kopplet hela dagen. I morse kom hon i alla fall så mycket till ro att hon kunde kissa. Efter 19 timmars avhållsamhet. Det var ju skönt. Efter frukost åkte vi in till Göteborg (vi bor en bit utanför själva staden) och det var bland det jävligaste jag varit med om. Ia drog åt alla håll samtidigt, och skulle lukta på allt och hälsa på alla människor. Det var vansinnig jobbigt att gå med henne. Men till min stora förvåning var det inte speciellt svårt för henne att komma till ro om man bara ställde sig i ett gathörn. Ganska snart la hon sig ner, och låg sedan still tills man bestämde sig för att gå vidare. Efter en liten tur inne i stan, begav vi oss till Slottsskogen. Där fikade vi först (det går alltså bra att få Ia att koppla av och ligga ner) och sedan gick vi en lång promenad. Och hon var lika stirrig där som inne i stan. Och framför allt drar hon i kopplet. Och på äkta skolboksvis stannar jag upp och väntar på ögonkontakt. Hon är ganska duktig på att sluta dra, och hon sätter eller lägger sig ned tämligen omgående, men det kan dröja väldigt länge innan man får ögonkontakt med henne. Och så fort man fått det och berömt, sätter hon av i FULL jävla fart framåt igen. Under stundom verkar hon vara som en gammal borrmaskin som inte är steglös; full fart eller ingen fart.

Efter en lång tur i Slottsskogen åkte vi ut till Frölunda för att göra det vi egentligen åkt till Göteborg för, nämligen titta på äldsta dotterns basketmatcher. Hennes lag är med i den stora basketturneringen går av stapeln i Kristihimmelfärdshelgen i Göteborg varje år. Men hundar är ju inte välkomna i baskethallar, så Ia och jag satt och sov i bilen medan matchen pågick. Både hon och jag var väldigt trötta efter allt stretande i kopplet.

Att Ia är lite skendräktigt kan man nog misstänka. Hon har försökt gräva hål i golvet på två ställen hemma hos släkten idag, och bägge ställena är undanskymda och under ett bord. På kvällspromenaden härförleden uträttade hon samtliga naturbehov, så inatt kan vi sova lungt.

Idag har vi åkt bil riktigt långt med Ia för första gången. Drygt fem timmar, och då hamnade vi i Göteborgstrakten. Bilåkandet var inga problem, det gick som en dans. Däremot har jag för första gången sett Ia lite reserverad mot människor. Nya människor på nya platser blev lite för mycket för Ia. I synnerhet om den nya människan är min kusins 3-årige son. Han kan få vem som helst reserverad. Så Ia har hållit sig väldigt lugn under hela eftermiddagen och kvällen. Utom när vi varit på promenad. Då är hon hur stirrig som helst. Men efter sista rundan, när klockan var bortemot 10, konstaterade vi att Ia nog inte hade kissat sedan klockan 1 mitt på dan. Det var länge sedan. Så frun försökte valla henne ett tag till, men det hände inget. Och nu när vi ska lägga oss har jag också försökt få henne att kissa på en liten promenad utan att lyckas. Men hon försöker inte ens, så hon är väl inte nödig. Eller har inte ro. Risken är väl att någon måste gå upp i natt och kissa henne. Och det är inte lika händigt som hemma. Här finns visserligen en trädgård, men ingen hage att släppa ut henne i. Kan bli spännande. Hoppas bara det inte är något annat. Men det finns dygnet-runt-öppet djursjukhus i den här stan också, det har vi kollat.

Jag blir så trött på datorer. Att man ska vara tvungen att sätta i kontakten till sladden mellan dator och skärm så himla noga. När jag ryckte lite i kontakten visade det sig nämligen att den inte var helt isatt och fastskruvad. När jag gjorde det blev det bild på skärmen, och nu fungerar datorn. Men med Windows Vista. Det vet jag inte vad det är för något. (Vad är det för fel på Windows 3.11?) Mycket nytt att lära sig blir det. (För er som vill veta vad för dator jag fått, läs beskrivningen i ett tidigare inlägg)

Sista dagen på dagis denna vecka. Även idag har Ia varit lite konstig, men inga problem att umgås med andra hundar. Så hon verkade inte ha blivit skrämd i söndags av springern. Och när vi gick ut på middagspromenaden när jag kommit från jobbet, mötte vi springern igen, och Ia verkade väldigt glad att se honom. Men något busande blev det INTE!! I övrigt inget att säga, mer än att i morgon beger vi oss till Göteborg. Och Ia ska med. Kan bli spännade att åka bil i sex timmar med henne. Det har vi inte gjort förut.

Igår kväll fick jag hem min nya så kallade förmånsdator (förr hette det ju hem-pc, men nu är ju skattereglerna lite ändrarde). Och i dag har jag packat upp den och kopplat ihop alla grejor. Är det någon mer än jag som är så naiv och tror att det ska fungera? Det skulle det naturligtvis inte. Jag får ingen bild på skärmen, trots att datorn stått på runt en timme. (Enligt den bifogade instruktionen kunde det ta mellan 10 och 60 minuter att starta datorn första gången, och man fick INTE stänga av datorn under tiden. Men har det inte hänt någon om ytterligare en timme stänger jag av den i alla fall.

Det är intressant att notera vilken framtid datortillverkarna vill skapa. Denna dator är försedd med en stor (24") skärm, surround-ljudsystem, TV-kort för både digital och analog mottagning, fjärrkontroll både till TV-delen och till ljudsystemet. MAO datorn är tänkt att stå i vardagsrummet eller något annat allrum, definitivt inte i ett så kallat arbetsrum eller kontor. Datorn ska vara hemmets medelpunkt och den mojäng som allt kretsar kring. FAN jag vill inte ha en dator i vardagsrummet. Det är inte datorn som är det viktigaste i mitt liv. Men nu blev det i alla fall så att datorn hamnade i vardagsrummet. Får väl se om jag kan stå ut med det.

För övrigt, bloggen kan man hantera med en gammal 386:a och ett 56K-modem. Att ladda bilder tar lite tid, men i övrigt fungerar det utmärkt.

Det är någon människa som på Google har sökt på ordet Waldorf-kanin och kommit till min blogg. Man tror ju inte det är sant. Den människan kan ju inte vara klok. Och i det inlägget där jag skrev om Waldorf-kanin bad jag uttryckligen den som läste inlägget och kommit till det genom att ha googlat på Waldorf-kanin, att liksom förklara sig och berätta varför i helvete man googlar på just det ordet. Tyvärr har jag inte fått någon kommentar ännu. hmmmmmmmm

Idag berättas det från dagis att Ia har betett sig lite konstigt. Idag också. Dom sa det redan igår, men det fäste jag ingen större vikt vid. Vad "konstigt" betyder har jag inte riktigt fått grepp om, men hon blev till exempel väldigt rädd för vajande flaggor idag. Det kan ju finnas tusen skäl till detta. Ett kan ju vara att hon blev lite skrämd/berörd av alla besökarna på kalaset i söndags. Ett annat skäl kan ju vara att hon efter söndagens lilla malör med springer spanieln är lite rädd för andra hundar. Men vi talar alltså inte om något konstigt rent fysiskt, utan beteendemässigt. Lite grann för att själva se hur Ia beter sig, och också för att stärka hennes självförtroende (om det nu var det som fått sig en liten knäck av något skäl), tog vi med henne till ett inomhusköpcenter nu i kväll. Där är det mycket folk, mycket rörelse mycket nya saker och faktiskt mycket av det mesta. Men Ia betedde sig som förväntat, och passivitetsövningar fungerade utmärkt, så vi kunnde inte se något av det som dagis kallar konstigt beteende. I morgon ska jag be dagis tänka på och kolla om det kan vara andra hundar som skrämmer Ia lite. Det känns nog som det mest troliga.

De senaste veckorna tycker vi att Ia har käkat lite dåligt. Man har varit tvungen att truga i henne maten. Lek och annat har krävts för att hon ska äta. Detta har dock inte gällt godis, utan bara basfödan. Men från dagis har det sagts att hon käkar hur bra som helst. På dagis har dom inte samma mat som vi har här hemma, men lite konstigt har det verkat. För att  försöka hitta felet, köpte vi idag samma mat som dom ger på dagis. (Käkade hon inte den hemma kunde man ju misstänka att det var något i miljön som inte var bra. Och åt hon maten även hemma kunde man ju misstänka att det var den vanliga hemmamaten det var fel på.)  Och sipåfan, nu slängde hon sig över maten och den var uppäten snabbaren än snabbt. Så då var det mysteriet löst. Synd bara att vi just köpt en 10-kilossäck med den mat hon inte gillar. Någon som vill köpa 8 kg MeraDog? Ni kan få den billigt.

....kanske jag inte måste få höra, men jag måste definitivt fika på Erik Lars-gården i Avesta när vi kommer dit på hundutställning i mitten av juni. Nu är vi i alla fall anmälda. (Karin du kan vara lugn. Jag kan ta med kaffebröd så vi kan fika tillsammans också. En go´fika säger man aldrig nej till. Och inte två heller, så jag ska nog kunna klara av både Erik Lars-gården och något på utställningen.)