Det är inte lätt att ha hund på ett nytt ställe. Eller, det är inte lätt att ha en skendräktig hund. Eller en hund i spökåldern. Mao en hund som skäller på allt och alla. Så fort det rör sig utanför huset skäller Ia. Och även annars också. Dessutom har hon manifesterat sina kunskaper tidigare i kväll. När jag passerade värdfolkets sovrum fick jag se hur Ia stod i deras säng och käkade på något. Raskt lyfte jag bort henne från sängen, och sedan konstaterade jag att det hon käkade var det som hon just hade kräkts upp, dvs middagen blandat med lite gräs. Och det är klart, äter man gräs måste man idissla. Det gör ju korna. Och har man bara en mage får man väl spy upp maten och sedan käka den igen. Men lite olämpligt att göra det i någons säng. Och synnerligen olämpligt att göra det så att maten kommer inte bara på påslakan och underlakan, utan även på täcket som stack fram lite ur påslakanet.

I övrigt bjöd dagen på en förmiddagspromenad i Slottssskogen. Bara jag och Ia, de andra tittade på äldsta dotterns basketmatch. Hon drog inte alls lika mycket som igår, och vi lyckades samarbeta riktigt bra. Sedan åkte vi till Gunnebo slott och fikade (ni som har möjlighet att göra det, gör det!) En liten promenad i parken och sedan hem för att äta lunch (om man var hund. Vi andra hade ju fikat) När vi sovit middag (allihop) åkte vi för att titta på nästa basketmatch, och då promenerade jag med hund i omgivningarna kring sporthallen. Jag kan säga att det är finare i Slottsskogen än i Västra Frölunda.

Sedan hem och middagsdags, och som sagt, idisslande i fel sängar. Och nu är det bara sista kvällspromenaden kvar, sedan är det sovdags, och i morgon åker vi hem.

Eftersom jag är i Göteborg läser jag självklart GP. I denna tidning skriver tydligen Anna Mannheimer krönikor. Anna Mannheimer är underbar, inte bara när hon gör något tillsammans med Rallygänget. Följ denna länk och läs hennes syn på vikten av matematikundervisning i skolan, jämfört med andra viktigta ämnen, till exempel framförhållning.  Eller det ämne där man som tonåring får lära sig hur en tröja som ena dagen låg smutsig på golvet en dag senare återfinn ren och ihopvikt i garderoben.

Jag har nog skrivit det förrut, men jag skriver det igen; för mig är Göteborg en mycket speciell stad, och jag blir alltid glad när jag kommer hit. Grunden till denna känsla är att min farmor och farfar bodde strax utanför Göteborg, och hos dem var jag i stort sett hela sommaren från det att jag var 10 år till jag var 20. Och jag har bara positiva minnen från dessa somrar.

Idag har vi vandrat lite i stan och köpt kaffe på Mauritz kaffehandel. Där köper man orostat kaffe, och det håller sig länge. Och köper man Old Java, som jag gör, blir det bara bättre av att lagras innan det rostas. Sedan vandrade vi bort till saluhallen och jag lämnade hund till frun för att kunna gå igenom den. Det är underbart att göra det vid lunchtid. Doften av mat överväldigar en, och det är fantastiskt att gå och lukta på maten, titta på råvarorna och drömma om vad man skulle kunna laga till. 

Sedan åkte vi till Slottsskogen och fikade på Vita Bandet, fast nu heter det väl Villa Bel Parc. Men när jag var liten och gick där med min far hette det Vita bandet. Sedan promenerade vi bort till Azaleadalen för att titta på alla Azaleor som blommade. Alla hade dessvärre inte slagit ut än. Och så är det jämnt. Jag är i Göteborg på kristihimmelsfärdshelgen, och då har de inte slagit ut, och när jag kommer tillbaka när skolan slutat (eller numer till midsommar) är dom överblommade. Men det var i alla fall fint att se de som blommade, och känna doften. Många skulle säkert säga att det luktar äckligt, men för mig luktar det Göteborg, och därmed bara positiva minnen.  Och sedan visade jag yngsta dottern den utkikspunkt varifrån man kan se ända ut till Vinga. Och det kunde man nästan. Om man visste vart man skulle titta och hur det skulle se ut.

I morgon ska vi nog åka till Gunnebo slott och promenera i parken, men framför allt fika. Dom har ett underbart café på Gunnebo. Det kan varmt rekomenderas de som inte vet hur bra det är.