En sån dag. Det har visat sig idag att med Ia kan man inte promenera i Göteborg som man brukar göra när man är här. Jag tycker vi fått ganska bra ordning på dragandet i koppel, men det gäller inte på västkusten. Ia har varit vansinnig stirrig och dragit som fan i kopplet hela dagen. I morse kom hon i alla fall så mycket till ro att hon kunde kissa. Efter 19 timmars avhållsamhet. Det var ju skönt. Efter frukost åkte vi in till Göteborg (vi bor en bit utanför själva staden) och det var bland det jävligaste jag varit med om. Ia drog åt alla håll samtidigt, och skulle lukta på allt och hälsa på alla människor. Det var vansinnig jobbigt att gå med henne. Men till min stora förvåning var det inte speciellt svårt för henne att komma till ro om man bara ställde sig i ett gathörn. Ganska snart la hon sig ner, och låg sedan still tills man bestämde sig för att gå vidare. Efter en liten tur inne i stan, begav vi oss till Slottsskogen. Där fikade vi först (det går alltså bra att få Ia att koppla av och ligga ner) och sedan gick vi en lång promenad. Och hon var lika stirrig där som inne i stan. Och framför allt drar hon i kopplet. Och på äkta skolboksvis stannar jag upp och väntar på ögonkontakt. Hon är ganska duktig på att sluta dra, och hon sätter eller lägger sig ned tämligen omgående, men det kan dröja väldigt länge innan man får ögonkontakt med henne. Och så fort man fått det och berömt, sätter hon av i FULL jävla fart framåt igen. Under stundom verkar hon vara som en gammal borrmaskin som inte är steglös; full fart eller ingen fart.

Efter en lång tur i Slottsskogen åkte vi ut till Frölunda för att göra det vi egentligen åkt till Göteborg för, nämligen titta på äldsta dotterns basketmatcher. Hennes lag är med i den stora basketturneringen går av stapeln i Kristihimmelfärdshelgen i Göteborg varje år. Men hundar är ju inte välkomna i baskethallar, så Ia och jag satt och sov i bilen medan matchen pågick. Både hon och jag var väldigt trötta efter allt stretande i kopplet.

Att Ia är lite skendräktigt kan man nog misstänka. Hon har försökt gräva hål i golvet på två ställen hemma hos släkten idag, och bägge ställena är undanskymda och under ett bord. På kvällspromenaden härförleden uträttade hon samtliga naturbehov, så inatt kan vi sova lungt.