Var det någon som såg programmet om Beppe Wolgers i lördags på TV? Jag gjorde det. Det känns på något sätt som om Beppe inte har den plats i historien han förtjänar. Han var en av de allra största. Både inom barn- och vuxenunderhållningen. Förresten är det inte så stor skillnad på underhållning för barn och vuxna. Det förstod Beppe, och det märks inte minst i hans film Dunderklumpen. Den är fortfarande en av mina favoritfilmer. I slutet av programmet ställdes den fråga som kanske väldigt många av oss har gått och grunnat på. Man frågade hans dotter Camilla Wolgers om Bepper var en sån där snäll pappa privat som han gav intryck av att vara i Pippi Långstrump, Dunderklumpen och godnattstunden. Camilla svarade att för henne hade det aldrig varit någon skillnad på hennes pappa och Beppe på TV.  Med andra ord kan man säga att Beppe också är en föregångare, och borde vara en förebild för alla pappor som vill bry sig om sina barn.  Och jag kommer tillbaka till det där med barnhumor som jag skrivit tidigare om. Riktigt bra humor för barn kan bara den vuxne prestera som tar barnen på allvar, och det gjorde Beppe (tillsammans med bl a Hasse&Tage). Är det någon som minns jullovsmorgonsprogrammen som Beppe hade? Jag minns dem som bland det bästa som gjorts i den vägen. Varken förr eller senare har det gjorts lika bra jullovsmorgonsprogram.  Sedan den 6 augusti 1986 saknas det något i Sverige. Det saknas en Beppe Wolgers.

Så var vi åter tillbaka i rutinerna igen. Och lika bra det kanske. Då vet man ju hur det fungerar i alla fall. Lite småstirrig har Ia varit på dagis idag, men annars inget att säga från dagis. Efter middagen gick jag en promenad med Ia. Frun lovade att det inte skulle börja regna, men det skulle det. Fast det regnar mer nu än när jag gick in.

Det är hög tid för kloklippning, så frun tog fram väskan med kammar och klotången. Det måste Ia ha sett för när vi skulle klippa klorna låg hon under skrivbordet och ville inte komma fram. Det gick inte att locka henne med varken godis eller annat. Utom en promenad förstås, men så lumpen hade jag ingen lust att vara . Så när jag lockade med promenad blev det promenad också. Men hon är inte dummare än att hon vet att i den väskan finns inget gott. Jag ska döpa om väskan till Pandoras väska.

Alldeles nyss berättade frun att Ia hade gått och hämtat ett tuggben där vi normalt förvarar dem innan hon får dem, och så hade hon gått och lagt sig i buren för att tugga på benet i lugn och ro. Det är ju ganska enkelt med en hund som har förmågan att ta egna initiativ, men i längden vet jag inte om jag gillar det.