Det var det jag visste. Jag har en italiensk hund. När jag kom hem från jobbet på Vespan passerar jag först på gatan utanför vår baksida, sedan svänger jag runt hörnet och in på framsidan av tomten. När jag kom hem var Ia ute på baksidan, men så fort hon hörde Vespan rusade hon in för att möta mig i hallen (har det berättats). Klart att en italiensk hund känner igen en Vespa på ljudet. Hade det kommit en PGO eller Kymco eller något annat suspekt märke hade hon naturligtvis inte ens reagerat.

Ia har varit hemma från dagis idag, inte för att hon var sjuk, utan för att äldsta dottern var sjuk och ville ha hundsällskap. Jag är inte säker på att Ia tyckte det var bästa alternativet, men hon får anpassa sig. Själv har jag varit borta på kvällen, och återigen blir jag påmind om varför man ska ha hund. Hon blir så himla glad när jag kommer hem. Mmmmmmmmm

Bara för skojs skull bläddrade jag runt bland nätupplagorna av diverse tidningar för att läsa om Piratenpristagaren (se föregående inlägg) Och till min förvåning visar det sig att samtliga tidningar utom Trelleborgs allehanda, där detta omnämns är det exakt samma text. Det verkar inte som om någon tidning har gjort något eget redaktionellt arbete, utan man har tagit den text som TT har tillhandahållit. Lite fantasilöst tycker jag. Men Trelleborgs allehanda har å andra sidan två bra artiklar (här och här)

Det brukar ju vara Fru Fundersam som nämner ollika pristagare här på bloggen, men eftersom hon är på semester, och eftersom årets Piratenpristagare berör mig extra mycket, tar jag tillfället i akt att skriva några rader om detta. Till årets mottagare av 2007 års pris till Fritiof Nilsson Piratens minne har utsetts Claes Hylingen. Motiveringen (inte motivationen som många felaktigt säger) lyder "för att han med små medel, filosofisk blick och lågmäld humor får oss att se det stora i det lilla. Han har en personlig röst som utan åthävor förvandlar läsaren till road lyssnare och god vän". Han säger i en kommentar att det är svårt att skriva och berätta med små medel. Senaste boken, Hotell erfarenhetern på 110 sidor tog 4 år att skriva. "Det ska innehålla något också. Det är inte alltid jag har något att säga och då håller jag tyst." Kloka ord. Kanske att fler skulle anamma det förhållningssättet. Jag önskar att jag kunde närvara den 16 juli i Kivik på priset ska delas ut. Dessvärre har vi troligen då just lämnat Österlen. Men hur som helst, ett stort grattis till pristagaren.

När jag nyss kom till jobbet kände jag mig osedvanligt väl till mods. Efter en kort stunds tänkande var orsaken klarlagd. Jag hade åkt Vespa till jobbet (vilket jag i och för sig oftast gör), men innan jag åkte hemifrån hade jag druckit en kopp espresso, vilket jag vanligtvis inte gör. Men denna kombination, espresso+Vespa, är en fantastisk start på dagen. Problemet med en sådan start är att nu kan det bara bli sämre.