Så har Ia åter varit på dagis. Förmodligen var hon glad att komma dit i morse, det vet jag inget om för jag var inte med. Däremot hämtade jag henne. Utanför hunddagis ligger en rastgård som man kommer in i via dagis. Idag när jag kom fick jag se att Ia var ute i rastgården, och hon såg mig. Hon kom glatt framspringandes till stängslet och viftade på svansen. När hon såg att jag var på väg in på dagis var hon så himla smart att hon sprang in sin väg på dagis och kunde möta mig i hallen. Så kallade omvägsövningar är helt klart inget vi behöver öva speciellt mycket på.

En normal dag kör frun bil till dagis med Ia, lämnar henne där, tar bilen till en parkering en bit bort och fortsätter sedan med kollektiva färdmedel till jobbet. När jag skulle hämta idag blev det så att jag åkte buss till dagis, tänkte promenera till bilparkeringen med Ia (det är inte så långt) och sedan åka hem. MEN, på vägen från dagis till bilen sätter sig hundjäveln ner och skiter. Gissa hur många bajspåsar jag har i arbetskostymer? Svar NOLL. Så vad gör man? Jo, för omväxlings skull förbannar man inte alla människor som slänger skräp omkring sig överallt, utan man är tacksam att man på en armlängds avstånd hittar en brödpåse som duger utmärkt att plocka bajs med.

Väl hemkommen var Ia så trött att hon gick och la sig under en stol och sov i flera timmar. Och nu är vi nyss hemkomna från en kvällspromenad och nu är jag så trött att jag funderar på att lägga mig under en stol, eller något annat passande.