Dan före dan. Före Österbybruk alltså. I morgon är det utställning, och vi måste åka hemifrån runt halv sju. När man då måste gå upp vågar jag inte ens tänka på. I kväll har vi putsat det sista på Ias päls, och vi är inte ett dugg överens om hur det ska vara. Men oavset dett är Ia ganska söt i alla fall. Vi (frun) har också schamponerat benen. På Ia. Så nu kan vi inte göra mycket mer. Mer än att fika och gå och lägga oss. Pastasalladen är klar, allt annat som ska med i matväg är framtaget, alla papper klara och hundgodis packat.

Man hör ju ibland hur vuxna förfasar sig över ungdomars språk, och när man ska exemplifiera hur illa det låter brukar man dra till med "Han ba´ och ja´ ba´". Själv har jag väl varit lite skeptisk till att det verkligen låter så, men på bussen på väg till hunddagis i går fick jag höra att det faktiskt låter så. Det satt en tjej bakom mig som berättade för sin kompis. Han ba´ vad göru, o´ja´ ba men vaddå´ o´han ba´.....o´ ja´ ba´" Så nu vet jag; det låter faktiskt så. Intressant.