Sista dagen på dagis denna vecka, men Ia verkar inte vara ledsen för det. Hon verkar för övrigt sällan vara ledsen över någonting. Alltid en glad och go hund. Vad mer kan man önska sig? (Jo, esp..... ja, ni vet) Från dagis får man sällan höra något numer, så jag antar att läget är stabilt där. Efter middagen gick vi långpromenad med hunden, bort till den äng där hon brukar få springa lös. Och det fick hon idag också. Det är väldigt roligt att se en lagotto komma springande med fladdrande öron. Vi övade lite sök också. Övade förresten, det var väl kanske fel ord. Jag la lite godis på marken och Ia gick och hämtade det. Inte speciellt svårt för en lagotto med sök. Och ibland blev det inte ens sök, utan mer titt. Trots försök till avledande manövrar lyckades Ia ibland se var jag lade godiset.  Medan familjen tittade på en film tog Ia igen sig efter promenaden, och sedan var det dags för sista lilla kvällsrundan. Själv sitter jag här och skriver, men jag känner genom den öppna dörren ut till kisshagen, att det är väldigt skönt ute, och man hör näktergalen sjunga. Vad mer kan man begära? (ja ni vet)