Redan kvart över sex i morse jagade vi upp en trött stackars hund (och redan kvart i sex blev husse uppjagad) för att göra oss klara för att åka till utställningen i Österbybruk. Hur det gick kan ni läsa på annan plats i denna blogg. På vägen hem stannade vi i Gamla Uppsala och åt lite medhavd mat och fikade. Väl hemkomna var de flesta jävligt trötta. I synnerhet hunden, och hon har, förutom en promenad med lösspringning, sovit hela kvällen. Men jag skulle väl tro att hon piggnar till nu när vi andra börjar fundera på att gå och lägga oss. I alla fall jag. Att eurovisionsschlagerfestivalen inte är färdigröstad än bryr jag mig inte om.  I morgon bitti kanske det finns chans att åka iväg på tidig hundpromenad. Om man orkar

På dagens hundutställning överraskades jag av de ständiga (jag säger STÄNDIGA) utropen i högtalarsystemet som påpekade att i bilen si och så låg det en hund som mådde väldigt dåligt av värmen, och ägaren ombads att omedelbart bege sig till bilen för att rädda sin hund. Det sista utropet vi hörde innan vi åkte hem var till och med så allvarligt så dom hotade med att slå in en ruta i bilen om inte ägaren dök upp inom en välidgt snar framtid. Och då undrar jag. Vilken del av arslet tänker vissa människor med egentligen? Jag trodde att folk som bemödade sig att åka på hundutställning brydde sig om sina hundar så mycket så att de inte lämnade dem i en stängd bil en solig majdag.  Eller är folks förstånd så begränsat så man inte inser att att det blir varmt i en bil även om det bara är 13 grader ute och även om solen inte lyser jämnt. Bedrövligt är vad det är.

...men definitivt bättre också. På utställningen i Österbybruk alltså. Det blev en tvåa igen.

"Ngt högställd, ganska stor. Fem. Huvud. Välans. öron. Kunde ha mera stop. Ögonen bör mörkna. Bra hals. Svag rygglinje. Framskj. skuldra. Bra vinklar bak. Välst ben. Behöver mera volym. Lång längd- NOrmal päls för åldern. Bra sidorörelser men ngt lös i fronten. Behöver lite mera självsäkerhet"  Domare  Kenneth Edh.

Och nu jar jag fått lära mig vad det heter när det inte går så bra: Domarn kan inte rasen!  Så det säger vi hädanefter.  Ias uppfödare var också där, och fan ta mig om inte klippningen fick mer godkänt än förra gången. Vilket i och för sig inte säger så mycket. Men vi hade i stort sett rätt längd utom på öronen. Och så måste naturligtvis rygglinjen vara perfekt, vilket den ju  inte var. Men vi måste få bort mer av underullen (vad var det jag sa!)

Men nog är väl den här hunden värd mer än en tvåa? I alla fall tycker vi det.  Så det så. Men å andra sidan fanns gjorde det bedömningar på utställningen som var betydligt mer överraskande än bedömningen av Ia.