Idag har jag i alla fall träffat Ia lite. Självklart blev hon jätteglad när jag kom hem. Hon ville leka och sitta i mitt knä och allt möjligt. Helst samtidigt. Men dessvärre förstörde jag hennes kväll genom att jag och frun gav oss på att justera hennes päls (medelst kam och sax) inför lördagens utställning. Och sedan var dett läggdags.

Nedan följer historien på hexameter om Kurt (som naturligtvis heter något annat. Dessutom jobbade han inte på Telia, men jag vill inte namnge  företaget. Därför har vissa justeringar gjorts i vissar rader för att inte avslöja). Att skriva på hexameter är inte det enklaste. Och det blir inte lättare av att det görs under tidspress. Så jag vet, metern haltar ibland, och är direkt fel på två ställen, men det är sånt man får ta. För övrigt hade berättelsen precis den effekt jag önskade. Jag blev ihågkommen och fick många kommentarer om att det var väldigt bra och roligt gjort. Dessvärre drunknade nog historien (som alltså är sann) och dess budskap lite i formen.

Kurt hade jobbat på Telia ända sen han gick ut skolan.

I tjugotre hela år hade han kämpat troget och ärligt.

Han hade aldrig behövt söka nytt jobb. Han hade blitt flyttad

runt inom hela koncernen, och nu var han anställd vid inköp.

En dag så blev jag kontaktad av Elsa. Hon var personalchef.

-Vi måste ge Kurt en varning. Han funkar ju inte på jobbet.

Chefen är missnöjd och anser att inget han gör har nå´t värde.

Jag känder redan att detta var början till slutet för Kurre.

Varningen handlade bara om skitsaker som ingen brukar

bry sig om när dom görs av en person som är  uppskattad av sin

chef. Men nu ville man alltså bli av med vår Kurt. Därför nämndes

månadsrapporten som han lämna´ in några dagar försenat.

Liksom att hans luncher var mycket längre än vad som var OK.

Att alla andra tog lika lång lunch spelar ingen roll, sade

Elsa. Och han kommer inte på obligatoriska möten.

Efter nå´n månad fick jag ett nytt samtal från Elsa. Hon ville

Kurt skulle själv säga upp sig, han skulle få tolv månadslöner,

och karriärchoaching som nå´n slags avgångsersättning.

Då blev jag tvungen att forska, och fann ganska snart till min fasa,

nyttan som Telia hade av Kurt var ju tämligen ringa.

Dessutom spred han en stämning i gruppen som inte var god alls.

Så min bedömning blev han skulle troligen tjäna på nystart

utanför Telia. Men självklart vägrade Kurt, och han ville

vi skulle driva hans ärende enda till domstol. Till AD.

Rättvisa, upprättelse var vad han ville vi skulle kräva.

Slutligen fick jag dock honom att inse att vad som än händer

är han förlorare, även om AD kan ge honom helt rätt.

Kurt accepterade, och sedan började vi diskutera

avgångsbetyget. Vi hade ju inte en fullständig samsyn.

Kurt ville det skulle stå att han arbetat mycket med data.

Telia ville ju helst inte skriva att Kurt hade gjort nå´t

viktigt och värdefullt som kunde vara till gagn för nå´n annan.

Småningom enades Elsa och jog om hur det skulle skrivas.

Därefter återstod bara personliga omdömet om Kurt.

Men inte heller här var Kurt så särdeles nöjd med vad Elsa

tyckt om det jobb han utfört. Han ville vi skulle förhandla.

Men jag sa, -Kurt jag kan inte förhandla om vad Elsa tycker.

Då först, när Kurt hade jobbat tju´-tre år på Telia insåg

han faktiskt att Telia aldrig var´t nöjda med jobbet han utfört.

Detta var jag, en förtroende vald stackars sate, nu tvingad

upplysa Kurt om. Det borde ju Telia redan har framfört

för sisådär tjugo år sedan. Jag tycker det är för jävligt.

Till detta sista kurstillfälle var vi ombedda att förbereda en så kallad hemläxa. Det är alltså en facklig kurs jag går, och hemläxan bestod i att förbereda att på valfritt sätt framföra en anektdot från det fackliga livet. Det naturliga var ju givetvis att man helt enkelt bara berättade historien, men fullt så enkelt ville jag inte göra det för mig. Dessutom vill jag väl utmärka mig på något sätt också. Jag beslutade mig i alla fall för att skriva min anektdot som handlade om en man som bliev uppsagt för att han inte skötte sitt job, på hexameter. Hur ofta på fackliga kurser berättas fackliga historier på hexameter? Troligen inte speciellt oftan. Så nu hoppas jag gå till allas minne som han som inte var riktigt klok Han var nykterrist och han skrev facklig historia på hexameter. Vad mer kan man begära?

Ja, frågar man mig är svaret tveklöst JA! men frågar man mina kurskamrater undrar jag om man kan få något annat svar än nej. Jag har alltså gått en 12-dagars kurs, uppdelad på 5 kurstillfällen, och i morgon är sista kursdagen. Sålunda var det liksom läge att fira idag. Att fira betydde att vi åkte över till Köpenhamn och gick på en restaurang som hette Bryggeriet (tror jag det var. Den ligger i alla fall mitt emot Scala, vid Tivoli). Där serverades mediokert revbensspjäll och bakad potatis. Eller det var väl inget fel på det, och jag tycker väldigt mycket om revbensspjäll, men det var inget märkvärdigt med dem. Och så serverades det öl. I två-litersflaskor. Och jag tycker det är lite tråkigt när samtalsämnena i första hand kretsar kring ölen som serveras och alla skämt man hör är relaterade till ölkonsumtionen. Det gjorde ju inte saken bättre att vi sedan begav oss till en pub för att där dricka mer öl.  Och sedan till Scala för att dricka mer öl. Och talas det inte om öl, så pratas det sport. Fan vad jag blir uttråkad av sådant. Varför är män så jävla ensidiga, och varför försöker kvinnor ta efter männens beteende? Ska det vara så här? Jag bara frågar, ska det vara så här?