En händelserik och spännande dag på många sätt för Ia. Som tidigare meddelats hade vi något slags kalas. Med besök av samma barnfamilj som i julas (se ett tidigare inlägg). Vi hade inte tagit oss någon vidare funderare utan hoppades att barnen och föräldrarna mognat lite. Men knappast. Tur att vi har en så bra hund. Hon stod ut med alla barnen nästan hela tiden, trots att de nästan kröp in i hennes bur när hon låg där. Och när de satt i en ring omkring henne nafsade hon bara nästan efter en lite väl närgången hand. Mer synd var det nog om kaninen (men det hur inte hit).

Morgonen började dock med en utflykt till den park som har öar för lösspringande hundar. Vi var nästan ensamma och det var väldigt skönt. Lite senare på dagen när jag tog middagspromenaden med Ia  mötte vi Ias lagottokomis Gino. Och det är verkligen roligt att se två lagottos leka tillsammans. De funkar så bra ihop. Och det är också alltid roligt att se Gino när han får syn på Ia. Då kryper han nästan på knäna, så på håll ser han ut som en tax. Och nu har Ia börjat göra likadant.

På kvällspromenaden mötte vi en springer spaniel. En hund som alltid verkar så lugn och sansad och nästan alltid går utan koppel. Och han och Ia skulle också hälsa lite. Den hunden visade sig inte alls vara så lugn som den tidigare givit sken av och hälsandet blev alldeles för häftigt i mina ögon. Men innan vi han avbryta hade Ia gnällt till och sagt ifrån. När hon sedan började gå haltade hon till lite, men efter några steg gick hon normalt igen. Massor med tankar hann flyga genom skallen eftersom vi har historien om Acke i minnet hela tiden, men på vägen hem märktes inget onormalt. Vi har klämt och känt på hela hunden flera gånger och hon reagerar inte, och hon springer som vanligt och drar lika mycket som hon brukar göra. Och dagis som sett henne hela dagen har inte märkt något. (Detta skrivs nämligen en dag senare, dvs på måndagen) Men vi har lovat oss dyrt och heligt att aldrig mer släppa Ia med den hunden. Och i möjligaste mån inga andra stora hundar heller.

Under maj och juni är det ganska många i vår familj som fyller år. Först i tur är jag, och i kväll hoppas jag det kommer lite folk som vill ge mig en massa presenter fika och umgås lite. (Jag fyller visserligen inte förrän i morgon, men det passar bättre att det kommer folk idag.) Bakverken står för närvarande bl a i ugnen på gräddning  och i kylen på kallning. I väntan på att de ska bli färdiga och förevigas bjuder jag på lite gamla bilder från tidigare kalas och bjudningar. Den som vill kan ju studera bilderna och försöka bilda sig en uppfattning om favoritbakverken och kanske våga sig på en gissning om vad som serveras i kväll.