För att vara väl förberedda när vi får hem vår valp har vi läst i stort sett alla hundböcker som finns att läsa med någorlunda vettigt innehåll. I flera böcker står det att man som nybliven hundägare kommer att stöta på väldigt många hundexperter. Folk, som har hund, har haft hund, inte har hund, vill ha hund och borde inte ha hund, delar gärna med sig av sina kunskaper. Nu i kväll var jag ute på en liten fin höstpicknick tillsammans med flera mer eller mindre bekanta. Ett par av dessa bekanta hade med sig sin hund, en liten livlig terrier. Han ville hälsa på alla och hoppa upp och slicka en i ansiktet, han ville äta fårskit (vi gick igenom en fårhage), och han gjorde en massa andra saker som matte och husse inte tyckte var lämpligt. Och då märkte jag själv hur lätt det är att bli hundexpert. Jag såg direkt vad de gjorde för fel med hunden och jag visste precis hur man skulle gjort i stället, och jag kunde inte begripa att dom själva inte insåg hur dåliga de var på hunduppfostran. Jag insåg också hur klokt det kunde vara att hålla käft, så det gjorde jag.

Den här bloggen skapade jag under några lungna veckor på jobbet. Nu har semestern tagit slut och min arbetsdag går åt till något så trivialt som....arbete. När fan ska jag hinna skriva i min blogg? Och när ska jag hinna läsa andras och kommentera det de skriver. På kvällarna? Jo tack, det händer att jag är hemma då. Men då, om jag inte är upptagen med annat får jag slåss med mina barn för att komma fram till datorn. Och när ska man hinna tänka ut vad man ska skriva? Det känns som om jag inom en snar framtid kommer att försumma skrivandet och läsandet. Det känns inte alls bra. Tiden sedan jag skapade denna blogg har varit oerhört givande, och jag har stött på massor med människor och livsöden som verkligen berör mig. Kanske, som jag skrev för en tid sedan, att det är under hundpromenader och Vespaturer man får tänka. Om det nu går att tänka när man gör annat. Sista dagarna har jag prioriterat bloggandet framför nattsömnen. Det håller inte i längden, och i synnerhet inte ikväll. Hur ska man få mer tid? Tips emottages tacksamt. Och ni som har tid över, hör av er så ska jag ge er en adress ni kan skicka er överblivna tid till. Men jag vill bara ha oanvänd tid, ingen begagnad. Tack!

En mycket intressant iakttagelse från Finland gäller matkulturen. Jag har vid ett flertal tillfällen blivit bjuden på mat av de finska släktingarna, men någon sås får man tamejfan inte. HUR SKA JAG KUNNA ÄTA MAT UTAN SÅS? HUR SKA MAN DÅ DÖLJA DEN ÄCKLIGA SMAKEN FRÅN POTATISEN? Är frånvaron av sås något typiskt för den finska matkulturen? Någon som vet? Om så är fallet kommer jag att placera finsk matkultur i samma fack som norsk och engelsk (och det var INTE en komplimang)

Har tillbringat några dagar på den finska landsbygden hos fruns släktingar. Jag fick då höra att jag varit vida omtalad i hela byn. För en sisådär 20 år sedan åkte jag för första gången tillsammans med min fru till Finland för att hälsa på hennes farmor och farfar. Eftersom de var gamla och skröpliga redan då, var det självklart att vi hjälpte till med hushållsgöromålen, t ex laga mat och diska. Eftersom matlagning alltid roat mig var det jag som lagade mat och frun som diskade. Men en man som lagade mat var för tjugo år sedan tydligen mycket exotiskt på den finska landsbygden, för mitt matlagande talades det tydligen om i hela byn efteråt. (Kanske lika exotiskt som en neger för femtio år sedan på den svenska landsbygden, men ändå. För er som inte sett filmen Den bästa sommaren rekommenderar jag er att göra det, annars kan det vara svårt att förstå den liknelsen.)

Nu är det två arbetsveckor och en helg kvar innan vi ska hämta hem valpen. Som jag skrivit någon annan gång, väntan är en stor del av nöjet, men i just detta fall tycker jag inte det. Aldrig har två veckor känts så långa som de kommande två. Idag har vi varit och kompletteringsköpt kompostgaller. Nu har vi kompostgaller så vi kan bygga en kompost på 4,5 gånger 5 meter, alternativt skapa en lek- och sovhage åt vår valp samt stänga till vissa rum och skärma av soff- och fåtöljhörnan av vardagsrummet med kompostgaller. Vi skulle också ha köpt en grind att ha för trappan, men de var tyvärr slut på IKEA. Riktigt hur vi ska göra med alla elsladdar som ligger och bjuder in till spännande tugglekar för en liten valp, vet vi ännu inte. Förslag någon?

Dags att runda av omröstningen om hundnamnen. Klart är att majoriteten av dem som röstat tycker att mina förslag inte är bra nog. Sedan har jag i vissa kommentarer fått lite tips. Ett flera gånger återkommande tips har varit att välja något italienskt. Och med anledning av det skulle jag vilja göra följande förtydligande. Hunden har av uppfödaren fått ett namn, ett italienskt. Om vi skulle hitta på ett helt eget namn, italiensk-klingande eller inte, tycker jag det känns som vi inte visar respekt för uppfödarens namnval. Därför skulle jag helst ha ett smeknamn till uppfödarens namn, som klingar italienskt, för det är ju en italiensk hund. Men eftersom mina, likväl som övriga familjens kunskaper i det italienska språket är näst intill obefintliga har vi inte riktigt lyckats klämma ur oss några Italien-klingande smeknamn, utan våra förslag, Lissie, Iris, Alice, etc, har en typisk svensk prägel, men kan ändå betraktas som smeknamn. (Niklasson och Tanten kanske får räknas bort, även om de tillhör mina favoriter.) Jag återkommer när vi bestämt oss (om vi nu kan enas).

...men fan, hinner inte skriva. Jobbet kräver att jag gör rätt för min snuskigt höga lön. Ska se om jag kan få ner några reflektioner i kväll

..åter vid datorn på måndag förmiddag, men ni får gärna fortsätta rösta på hundnamnen.