Av ganska naturliga skäl har jag läst, och läser fortfarande en hel del böcker om hunduppfostran. En av mina favoriter är ÅSa Ahlboms Från valp till vuxen hund. Hon förespråkar milda uppfostringsmetoder. Hon konstaterar att kroppsaga inom barnuppfostran blev förbjudet redan 1979, men fortfarande är sådana metoder tillåtna när det gäller hunduppfostran. Hennes uppfattning och hunduppfostran kan sammanfattas i följade citat från boken "Att kränka hundens värdighet genom våldsamma metoder är oacceptabelt inom modern hunduppfostran." Det tycker jag låter sunt. Och väldigt glädjande att det finns en auktoritet inom området som förespråkar samma metoder som jag innerst inne känner skulle vara riktiga. Och då kanske det inte blir så svårt att uppfostra en hund. Det är bara att göra på samma sätt som man gör med barn. Och citatet ovan gäller naturligtvis för barn också. Och det är lagstadgat sedan 1979. Men plötsligt slås jag av tanken att det fortfarande finns barn runt om i Sverige som blir kränkta genom våld av sina föräldrar. Idag, i Sverige, 2006, 27 år efter att kroppsaga blev förbjudet i lag, finns det fortfarande barn som blir behandlade sämre än hundar. I alla fall sämre än min hund kommer att bli behandlad.