Efter att ha gått fram och tillbaka till lunchrestaurangen i stekande sol, kanske jag kan gå med på att det fortfarande är lite sommar. I alla fall var det varmt, och nu orkar jag inte jobba.

På väg till jobbet idag såg jag det första lövet singla ner från ett träd, på det typiska höstlövssinglarsättet. Hur kul är det på en skala?

När man kör Vespan en väg som man kört många gånger förut, vandrar tankarna lätt iväg, på gott och ont. På väg hem från jobbet igår kom jag att fundera lite grann på vad jag gjorde i helgen. Jag och Frun var på en så kallad Slottsweekend. En mycket intressant företeelse. Vi hade fått den i present när vi fyllde 80 härförleden (80 år tillsammans, inte var för sig.) Vi var naturligtvis inte ensamma besökare på denna slottsweekend. Ett flertal andra par sågs svärma kring, och i slottet. Men det var någonting som kändes konstigt med de andra paren. Och nu har jag kommit på vad. Vi var absolut det äldsta paret denna weekend. Alla andra var mellan 25 och 35. Det verkade som om några var där för att det trodde att deras relation behövde det, andra var där för att sånt ska man göra, och några verkade mest vara där för att visa att man minsann hade råd med en lyxig svit för en romantisk helg. Alla verkade väldigt spända, och verkade hela tiden bevaka varandra. "Jasså du kollar på min tjej. Visst är hon snygg, visst är jag avundsvärd som har en så snygg tjej, men fan ta dig om du tittar för mycket på henne." Och vad gjorde vi där då. Eftersom vi har varit gifta i 20 år vet vi att vår relation INTE behöver en romantisk slottsweekend. Och vi kunde därför slappna av mycket mer än alla andra. Vi var inte så självupptagna, utan vi kunde kosta på oss att applådera orkestern som underhöll till middagen. De kunde inte de andra paren. De satt bara och stirrade varandra in i ögonen och försökte se förälskade ut. Och det gick sisådär ska jag säga. Min gamle fiollärare brukade säga att de första 20 åren är värst. Men när man övat i 20 år går det ganska bra. Jag skulle tro att det är samma sak med äktenskap. De första 20 åren är värst, sen går det ganska bra. Och de som övat väl under sina första 20 år kan bli virtuoser. Äktenskapsvirtuoser