Så har vår, fortfarande namnlöse hund (jag får skylla på att det under hela veckan varit väldigt svårt att samla familjen för att diskutera detta. Alltid har det varit någon (oftast jag) som inte varit hemma) fyllt 9 veckor. Inte så mycket kan tyckas, men jämför med ett spädbarn på 9 veckor. Dock kan både ett spädbarn och en hundvalp vara totalt övertrötta och ha svårt att somna. Dagens landvinning är en mycket stor del av trappan. Trots att jag inte byggt om den ännu tog hon sig nästan ända upp idag. (Någon hade dålig koll på vad som hände. Och det är väl lika bra att jag tar på mig skulden på en gång. Försöker jag skylla på någon annan får jag väl höra att det måste vara mitt fel. Jag var ju inte ens hemma och höll koll. Jag var ju på jobbet.) Sovits har det också gjorts mycket idag. I knät på hemmavarande. 90 minuter. På stenhårt köksgolv. Det har också jagats boll över vardagsrumsgolvet, vilket är förevigat med video-kamera.Hundlitteraturen gör gällande att tiden mellan 8 och 12 veckor är oerhört viktig. Att träffa andra hundar och valpar är oerhört viktigt. Men det är ingen lätt sak. Av någon konstig anledning har vi nästan inga bekanta med hund. Men flera av våra närmsta släktingar och vänner har katt. KATT!! KATT???? Kan någon förstå? (Ja, troligen. I alla fall många av våra släktingar och vänner. Och säkert flera av er läsare också.) Men det är inte katter vi behöver. Vi behöver hundar. Ok, grannen har bostonterriers. Men dom vill inte ens jag träffa, så varför skulle jag tvinga min hund att träffa dom? En annan granne har pudel. Perfekt tänkte jag, till grannen berättade att det var vansinnigt asociala hundar. Shit. Var hittar man andra små gulliga valpar att umgås med? Och var hittar man säkra och lungna vuxna hundar, och framför allt, hur vet man att dom är så lungna och säkra som man vill? Kontaktannons i lokaltidningen? "Sökes: Små gulliga lekkamrater för tillfälliga relationer. Finnes: 41-årig husse med hund"?

Jag noterar att min blogg har en herrans massa läsare varje dag. Just nu ligger min blogg på trettonde plats bland de populäraste bloggarna. Det är ju helt ofattbart. Jag undrar bara, vem är du som läser det jag skriver. Jag ser ju att flera av er kommer tillbaka hit. Vad får er att göra det? Vad tänker ni när ni läser min blogg? Några av er lämnar ju regelbundna spår genom era kommentarer, så er vet jag var jag har. Men ni är ju inte fler än en handfull. Så alla ni andra då? Skriv gärna en kommentar, om än bara med er egen bloggs adress.

Jag har som princip att byta omröstning när jag fått ihop minst 10 röster. När den tionde rösten avgivits kunde jag konstatera att jag hade en "vinnare" bland namnsförslagen. Men innan jag hinner avaktivera omröstningen och lägga upp en ny, har ytterligare en person sagt sin mening. Och då blir det dött lopp mellan de båda namnen. Så vad gör jag nu? Väntar på fler röster? Snälla, en röst till. Eller tre, eller fem, eller......

Att påstå att vår hund vid 9 veckors ålder börjar bli rumsren, borde kunna få vilken erfaren hundägare som helst att skratta på sig. Vilket jag i och för sig gärna bjuder på. Men fullt så naiv är jag inte så jag beklagar, inget att skratta åt. Men jag kan ändå inte låta bli att notera att när man släpper ut hunden vet hon i alla fall vad hon ska göra, och gör det. Att hon sedan kissar inne också har ju rent fysiologiska förklaringar. Men om det finns en tidning till hands (eller en mogronrock med för den delen) sätter hon sig där. Men det känns i alla fall som om rumsrenhetsträningen inte är helt omöjlig.

Idag fyller vår hund 9 veckor.