Om drygt nio timmar ska vi åka iväg för att hämta hem vår hund. Nu har vi lagt sista handen vid hundanpassningen av vårt hus. Alla mattor har rullats ihop, sovplats är arrangerad, alla kompostgaller fastsatta och.... tja, något har vi säkert glömt. Men hur som helst, nu är det nära.

Nu har det blivit dags att introducera ett tidigare utlovat, men ej omnämnt ämne. Nämligen italiensk mat. Till middag åt vi nämligen något som har stora likheter med italiensk mat. En modifierad variant av Saltimbocca alla Romana. I stället för lufttorkad italiensk skinka (som jag varken kan stava till eller uttala) använde jag svensk Tvärnöskinka. Den är också lufttorkad, men även lite rökt, vilket ger den något mer smak än proscu... (vad den nu heter). Till denna Saltimbocca serverades en vanlig enkel risotto. Det hela rundades av med lite hemgjord melonglass och Hallonsorbet från Sia-glass. Och därefter en kopp espresso. Mycket enkelt men vansinnigt gott. Och det är just i enkelheter som det italienska kökets storhet ligger. Hade jag skött mitt åtagande vad gäller bakning av matbröd hade det funnits lite lantbörd hemma, och detta rostat och indränkt med olivolja och gnuggat med vitlök, hade utgjort en perfekt förrätt. Och hade vi bara varit och handlat igår och köpt lite gorgonzola hade en lite bit av denna delikata ost utgjort den perfekta vägen mellan saltimboccan och glassen/sorbeten. Men även utan bruschetta och gorgonzola var matupplevelsen fantastiskt. Och nu lite senare på kvällen till fredagskvällskaffet tryckte vi i oss en äpplekaka gjord på äpplen från trädgården. Inte så dumt det heller. I morgon ska vi äta kyckling. (Eller om det kanske är sju sorters apa) (Haha, det där förstår bara de som lyssnade på radions P3 den 15 juli runt klockan 17 på eftermiddagen)

Var inne i leksaksaffären på lunchen. Jag har hört rykten om att de säljer små leksaksvespor, och det är ju någonting jag är tvungen att ha. Självklart är det ganska många barn inne i leksaksaffären, men när jag gått omkring en stund slås jag av hur många ledsna barn jag hör. Ska man inte vara glad när man är i sin favoritaffär. När jag går i en köksaffär eller en riktigt bra mataffär blir jag både uppspelt och glad. Men varför blir barn ledsna i en leksaksaffär. Förmodligen för att de inte får det de vill ha. Hur uppfostrar ni era barn egentligen? (Självklart var mina barn aldrig sådana. De var alltid glada och snälla) Varför lär vi våra barn att lyckan ofta är materiell? Kan man inte lära barn att man inte kan få allt, och att lyckan inte är materiell. I alla fall inte alltid.Men titta nu regnar det inte längre. Jag får utveckla ovanstående tankar en annan gång.

..och jag vill åka hem. Men man blir ju så förbannat blöt när man kör Vespa i regnet. Om man kikar lite söderut ser himlen blå ut. Det borde ju klarna upp snart. Hoppas jag. Under tiden får jag väl sitta här och skriva fåniga inlägg eller läsa och kommentera andras bloggar.

Jag läste i gårdagens morgontidning att män råkar ut för fler olyckor än kvinnor. Men ingen vet varför eftersom det inte finns någon forskning i ämnet. Men ett skäl skulle kunna vara att män är mer riskbenägna. (En slutsats som kanske inte kräver så många högskolepoäng för att komma fram till.) Det mansideal som på många ställen i samhället målas upp, innehåller kanske ett och annat macho-drag. Skulle det möjligen kunna finnas något samband? I alla fall kommer jag att tänka på en sak som en av mina bästa vänner sa till mig för en herrans massa år sedan. "Om lite fler pappor kramade sina söner lite oftare, skulle världen se betydligt bättre ut."

Dag alltså. Tills vi ska hämta vår hund. Nervöst? Njae, inte så mycket. Spännande? Ja, tillräckligt. Roligt?Jajjemensan.