För att vara väl förberedda när vi får hem vår valp har vi läst i stort sett alla hundböcker som finns att läsa med någorlunda vettigt innehåll. I flera böcker står det att man som nybliven hundägare kommer att stöta på väldigt många hundexperter. Folk, som har hund, har haft hund, inte har hund, vill ha hund och borde inte ha hund, delar gärna med sig av sina kunskaper. Nu i kväll var jag ute på en liten fin höstpicknick tillsammans med flera mer eller mindre bekanta. Ett par av dessa bekanta hade med sig sin hund, en liten livlig terrier. Han ville hälsa på alla och hoppa upp och slicka en i ansiktet, han ville äta fårskit (vi gick igenom en fårhage), och han gjorde en massa andra saker som matte och husse inte tyckte var lämpligt. Och då märkte jag själv hur lätt det är att bli hundexpert. Jag såg direkt vad de gjorde för fel med hunden och jag visste precis hur man skulle gjort i stället, och jag kunde inte begripa att dom själva inte insåg hur dåliga de var på hunduppfostran. Jag insåg också hur klokt det kunde vara att hålla käft, så det gjorde jag.