Igår kväll åkte jag till MC-butiken för att köpa mer olja till Vespan. Jag drabbades då på allvar för första gången av de politiska partiernas valaffischering. Och dom håller högre klass än någonsin. Mina favoriter är folkpartiet. Under rubriken Framtidens Nyheter skriver man att ordningen är återställd i den svenska skolan ”Folkpartiet införde ordningsbetygen”. En-dum-en har länge känt att det saknades något betyg i skolan. En sådan tur att folkpartiet finns. Det är ju självklart att vi ska ha ordningsbetyg i skolan. Gärna redan från första klass. Tanken måste vara att ordningsbetyg ska fungera som något slags hot. ”Om du inte uppför dig får du IG i ordning och uppförande.” Eller ”Om du har mage att kritisera mitt sätt att undervisa och ifrågasätta min auktoritet inom området, ska du inte tro att du får annat än IG i ordning och uppförande.” Och vips får vi lugn och ro i alla klasser. Ett ordningsbetyg är precis vad som behövs. Det är bara en sak En-dum-en inte riktigt förstår. Många av de så kallade problembarnen i klasserna har det med sig hemifrån. Det är ofta hemförhållandena som på ett eller annat sätt gör dem till problembarn. Och kanske att ordningsbetygen inte fullt ut kan ge oälskade barn, barn till missbrukare och andra barn med särskilt behov av stöd, just den uppmärksamhet, kärlek och stöd de så väl behöver. Kanske att det krävs något mer än ett ordningsbetyg. Eller vad tror du Lasse Lejonkula?

Här kommer nu nästa omröstning. Ni behöver inte påpeka det; jag vet att man inte kan tala om ett lands matkultur. Matkulturen varierar mellan Norrland och Skåne, likaväl som mellan Umbrien och Rom, liksom mellan Bretagne och Provence. Men det skiter jag i. Jag vill i alla fall ha denna omröstning.

Nu har 13 personer röstat om choklad. Slutsatsen är att ingen tycker bäst om vare sig mjölkchoklad eller vit choklad. Drygt hälften föredar mörk choklad och resten har ingen speciell favorit, utan äter all sorts choklad. Nu vet vi det. Och vad ska vi med den kunskapen till?

Så fick jag återigen åka Vespa till jobbet. Gårdagen, liksom de sista dagarna i förra veckan passade det inte med Vespa. Men i morse, efter en synnerligen vällagad espresso, fick jag åter köra Vespa. Trots att det var över ett år sedan jag köpte den, och trots att det står en något snabbare, större och snyggare Vespa i garaget som jag inte får köra (ännu) känns det fortfarande helt underbart att dra iväg på Vespan. Direkt efter jobbet ska jag in till stan. Det betyder ytterligare minst en timmes Vespakörande idag. Underbart!

Av olika anledningar kom jag att äta lunch hemma igår. (I normala fall äter jag den på jobbet.) Och då visade det sig att jag fortfarande, trots att det var runt 25 år sedan jag regelbundet gjorde det, kan laga, äta och plocka undan en måltid bestående av stekt falukorv, stuvade makaroner och lapsang-te på mindre än 30 minuter. Nu kan det tyckas att stekt falukorv, stuvade makaroner och lapsang-te inte är någon vidare delikat måltid. Men jag kan försäkra att det är det visst. Pröva får ni se. Och om ni kommer under tjugofem minuter från start till mål vill jag veta det.

ja så var det bara fem dagar kvar. På lördag är det hundhämtningsdags. Vi börjar bli lite nervösa här i familjen. Men den som borde vara mest nervös är än så länge lyckligt ovetande om att hon kommer bli "bortrövad" på lördag. Vårt hem börjar mer och mer se hundanpassat ut. Staket är uppsatt på en del av tomten så vi får liten rastgård. I hela huset finns det olika avspärrningar med diverse kompostgallerbyggnationer. Det ligger hundböcker, hundkammar, obeganade bajspåsar spridda i hela huset. Nu återstår bara att rulla ihop mattor, på något sätt skydda alla elsladdar och plocka undan alla skor, sen är vi redo. Tror vi. eller?.....

Helt klart är att ämnet för en omröstning är helt avgörande för hur många som röstar. Min senaste omröstning om choklad har passerat 10-rösterssträcket mycket snabbare än jag någonsin föreställt mig. Men helt klart är att choklad engagerar. Jag ska byta omröstning så snart jag kommit på ett nytt ämne.

Efter mitt besök på den värmländska landsbygden har jag upptäckt ytterligare en matkultur som saknar sinne för hur viktigt det är med en god sås som kan dölja smaken av potatis. Inte heller i Filipstadstrakten serverar man sås till färsk potatis. Detta fick jag uppleva två gånger i helgen. Dessutom äter dom fisk i Värmland. Snacka om bottennapp. Från och med nu räknar jag värmländsk och finsk matkultur till samma grupp som norsk och engelsk, dvs under all kritik. I alla fall tills jag blivit bevisad om motsatsen. Försök gärna övertyga mig. Däremot kan filipstadsborna baka kakor och frukt- och bärpajer, vilket, om det görs i tillräckligt stor mängd, kan ersätta vanlig mat under en helg.