De tidigare omröstningarna om namn på vår kund har givit vid handen att de namn som funnits i omröstningen inte varit bra nog. Nu har vi fortsatt att tänka och kommit fram till två tänkbara förslag, och jag låter härmed folket göra sin röst hörd. Men som i alla folkomröstningar lovar arrangörerna att följa resultatet äver om det bara är rådgivande. Och som alla politiker gör, kommer även vi att i slutänden ändå göra som vi själva vill.

Så ska jag byta omröstning till något mycket viktigare och mer angeläget (bara jag kommer på något)

Av ganska naturliga skäl har jag läst, och läser fortfarande en hel del böcker om hunduppfostran. En av mina favoriter är ÅSa Ahlboms Från valp till vuxen hund. Hon förespråkar milda uppfostringsmetoder. Hon konstaterar att kroppsaga inom barnuppfostran blev förbjudet redan 1979, men fortfarande är sådana metoder tillåtna när det gäller hunduppfostran. Hennes uppfattning och hunduppfostran kan sammanfattas i följade citat från boken "Att kränka hundens värdighet genom våldsamma metoder är oacceptabelt inom modern hunduppfostran." Det tycker jag låter sunt. Och väldigt glädjande att det finns en auktoritet inom området som förespråkar samma metoder som jag innerst inne känner skulle vara riktiga. Och då kanske det inte blir så svårt att uppfostra en hund. Det är bara att göra på samma sätt som man gör med barn. Och citatet ovan gäller naturligtvis för barn också. Och det är lagstadgat sedan 1979. Men plötsligt slås jag av tanken att det fortfarande finns barn runt om i Sverige som blir kränkta genom våld av sina föräldrar. Idag, i Sverige, 2006, 27 år efter att kroppsaga blev förbjudet i lag, finns det fortfarande barn som blir behandlade sämre än hundar. I alla fall sämre än min hund kommer att bli behandlad.

När jag skulle pussa vår valp god natt, sa hon, ”lägg dig här hos mig så ska jag berätta för dig om min första dag hos La Familia”. Jag la mig tillrätta och fick följande historia viskad i mitt öra.”När ni kom i morse blev jag jätteglad. Men det blir jag för alla som kommer och hälsar på, så tro inget. Men när min matte satte mig i er bil, började jag ana ugglor i mossen. I synnerhet som ni åkte iväg utan henne. Och lite läskigt var det att åka bil. Men ni verkade ju rätt snälla, så efter att ha gnytt lite la jag mig till ro och halvsov resten av resan. Det var lite läskigt att sedan bli inburen i ett alldeles nytt hus, men som tur var, för er, hittade jag er bakdörr ut till en fin gräsmatta. Men säg, vad var det för konstigt mitt i gräsmattan? När jag skulle springa till andra änden av gräsmattan så tog det plötsligt stopp. Var jag än sprang så tog det stopp. Ibland kunde jag komma vidare med huvudet, och en gång fastnade jag nästan. Men vad var det för något?” ”Det var ett staket”, sa jag. ”Det har vi satt upp för att du inte ska kunna springa iväg hur långt som helst.” ”Hmmmm, jag tror inte jag tycker om staket. Du kunde väl i alla fall ha varnat mig. I alla fall var det en bra trädgård att springa runt i, även om det var lite liten på grund av…., vad hette det nu?” ”Staket”, sa jag. ”Jaja, i alla fall. Sen tyckte jag det var dags att titta på resten av ert hus. Det verkade ganska bra. Men jag ville vara säker på att den mysiga gräsmattan inte försvann. Det var därför jag ganska ofta sprang dit för att kolla. Ni verkar snälla, men lite tröga. Jag fick ju vänta hur länge som helst innan ni fixade lunchen till mig. Men sen höll jag på att lacka ur fullständigt? Av någon obegriplig anledning stängde ni i mig i en hage. Tror ni jag tänkte vila middag. Det är inte mycket ni vet om hundar. Vila middag bara sådär på ett nytt ställe. Glöm det. Och jag vilade inte middag alls efter en stund. Jag bara la mig ner för att ni skulle fatta att det var dags att släppa ut mig igen. Men jag undrar en sak, den där andra hunden som finns i hallen, den som alltid kommer emot mig när jag går mot den, och sen plötsligt försvinner när jag går lite åt sidan för att vi inte ska krocka med varandra, vart tar han vägen då? Och så undrar jag vad det är för en läskig sak som står i ett hörn i köket. Den har försökt hoppa på mig flera gånger när jag gått förbi.” ”Det är en sopborste och en sopskyffel”, sa jag. ”Som sagt, det är inte mycket ni vet om valpar. Tror ni till exempel att jag alltid vill sova i köket? På den där luddiga saken som luktar som jag vet inte vad. Nytt kanske. Näe sova kan man göra på många ställen. Till exempel på den där gamla mysiga kudden som någon omtänksam människa lagt på golvet. Den luktar minsann inte nytt. Efter en dag tillsammans med er verkar det på det stora hela ganska bra här. Trots sopborstar som anfaller försvarslösa hundvalpar, hundar som försvinner i hallen, och det där konstiga vad-det-nu-hette. Staket va? Jag tror jag stannar här hos er.”Sedan bökade hon runt ett tag i korgen och somnade strax därefter.

Så går då första dagen som hundägare mot sitt slut, och det har blivit dags för en och annan reflektion. - Vi har fortfarande inte bestämt vad hon ska heta.- Jag har ännu inte vare sig fått ge henne mat eller hålla i kopplet på promenad (Men tre andra har fått göra det)- Hon har inte skällt en enda gång på hela dagen- Det där med hunduppfostran var nog inte så lätt som det verkade när vi läste om det i böckerna.- Små valpar är vansinnigt livliga.- Små valpar är vansinnigt roliga.- Små valpar är vansinnigt söta.- Små valpar är vansinnigt anpassningsbara.-Små valpar är inte rumsrena vid 8 veckors ålder.- Det är bra med digitalkamera, för då kan man ta hur många bilder som helst.- Bilden nedan är inte så speciellt skarp.- När man ska fotografera hundvalpar ska man välja ett motivprogram för sport, så man får korta slutartider.- Man skulle skaffat hund för länge sedan.

Nu har det otroliga inträffat, vi har en hund hemma hos oss. Jag skriver mer sedan, men här kommer en liten aptitretande bild. (Tycker jag i alla fall)

Om drygt nio timmar ska vi åka iväg för att hämta hem vår hund. Nu har vi lagt sista handen vid hundanpassningen av vårt hus. Alla mattor har rullats ihop, sovplats är arrangerad, alla kompostgaller fastsatta och.... tja, något har vi säkert glömt. Men hur som helst, nu är det nära.

Nu har det blivit dags att introducera ett tidigare utlovat, men ej omnämnt ämne. Nämligen italiensk mat. Till middag åt vi nämligen något som har stora likheter med italiensk mat. En modifierad variant av Saltimbocca alla Romana. I stället för lufttorkad italiensk skinka (som jag varken kan stava till eller uttala) använde jag svensk Tvärnöskinka. Den är också lufttorkad, men även lite rökt, vilket ger den något mer smak än proscu... (vad den nu heter). Till denna Saltimbocca serverades en vanlig enkel risotto. Det hela rundades av med lite hemgjord melonglass och Hallonsorbet från Sia-glass. Och därefter en kopp espresso. Mycket enkelt men vansinnigt gott. Och det är just i enkelheter som det italienska kökets storhet ligger. Hade jag skött mitt åtagande vad gäller bakning av matbröd hade det funnits lite lantbörd hemma, och detta rostat och indränkt med olivolja och gnuggat med vitlök, hade utgjort en perfekt förrätt. Och hade vi bara varit och handlat igår och köpt lite gorgonzola hade en lite bit av denna delikata ost utgjort den perfekta vägen mellan saltimboccan och glassen/sorbeten. Men även utan bruschetta och gorgonzola var matupplevelsen fantastiskt. Och nu lite senare på kvällen till fredagskvällskaffet tryckte vi i oss en äpplekaka gjord på äpplen från trädgården. Inte så dumt det heller. I morgon ska vi äta kyckling. (Eller om det kanske är sju sorters apa) (Haha, det där förstår bara de som lyssnade på radions P3 den 15 juli runt klockan 17 på eftermiddagen)