Igår fick jag besked om att det jag håller på med på jobbet ska flyttas bort. Sålunda tappade jag arbetslusten och har haft tid till andra saker. Surfa runt på internet till exempel. Och jag hamnade på ticnet ganska raskt. Och jisses vad dyrt det blev. Men vad kulturella vi känner oss. Nu har vi beställt biljetter till Peter Carlsson och dom blå grodorna, Ringside med Jerry Williams, Grease från Malmö (men spelas i Karlstad) och generalrepetition av Melodifestivalen. Dyrt men kulturellt som fan.

Dags för sista kurstillfället på fortsättningskursen. Men inte heller idag hade jag möjlighet att vara med. Men det berättas att det gick bra. Läxan var kommandot stanna (fungerade hyfsat) och kommandot backa (gick väl inte riktigt lika bra). I övrigt har Ia verkat trött här hemma. Både när hon kom från dagis och när hon kom hem från kursen. Men man kanske blir trött av sådant. Nu när denna kurs är slut är det dags att börja fundera på nästa kurs. Nosaktivering och kantarellsökning är några kurser som lockar. Får väl se vad det kan bli.

Igår kväll skulle jag göra en svampsås till fläskkotletterna. Jag har brynt svampen och ska slå i en bruk kräm fräsh. När jag hällt i den tycker jag såsen betedde sig så konstigt. Den fick en grådaskig färg och grynade och klumpade sig på ett sätt liknande när en sås skär sig, men ändå inte. Jag tog då kräm fräsh-burken för att titta på bästföre-datumet, men då upptäckte jag att det var inte kräm fräch. Det var kesella. Och för er som inte vet kan jag berätta att det går inte att göra svampsås på kesella. Pröva inte det!

Jag läste just ett inlägg på Jossans blogg om att bjuda ens barns kompisar på middag om de är hemma hos en vid middagstid. Självklart gjorde vi det i vår familj, och erbjuder fortfarande mat till alla som är hemma hos oss vid, eller runt middagstid. Jag kom att tänka på en gång för en runt 12 år sedan då jag gjorde det. Jag serverade något med potatismos. Äldsta dotterns kompis, som då skulle äta hos oss, tittade på moset, tittade på mig och sa med förnumstig röst: Jag äter inte pulvermos. Men det var inte pulvermos, det var vanligt mos som jag hade gjort, men med en hel del mjölk i, och ordentligt vispat för att få det fluffigt. När jag förklarade det åt hon med glädje. Detta är en av mina favorithistorier, och det berättar jag så ofta jag har möjlighet om det får det stackars barnet att skämmas. Om hennes något yngre bror brukar jag i stället berätta att han den sommaren som jag var pappaledig, ofta kom cyklande till oss för att leka med mina barn. Han kom på sin tre-hjuling endast iklädd tröja och kalsonger. När han cyklade hem på eftermiddagen hängde kalsongerna på styret. Det berättar jag också så ofta som möjligt. Problemet med dessa barn är att de skäms inte när man berättar sånt. Jävla ungar.

Brödet är slut, så det har varit en bakhelg. Just nu jäser limpor av vitt bröd med vallmofrö på. Dom ska in i ugnen om någon timme. Igår bakade jag ett mycket intressant bröd. Det är skållat mjöl, surdeg och sirap i, och det blir fantaastiskt gott. Vi smällde i oss en halv limpa igår kväll när det var nybakat. Och ikväll lär det väl gå åt en halv limpa av dagens vita. Hur gott som helst.

Idag har vi varit och hälsat på bekanta som bor "på landet". I alla fall om man som jag är född och uppväxt i en storstads närhet. Första gången jag var och hälsade på dem var en höst. Jag gick hela tiden omkring hos dem och tänkte säga: Himla mysigt ni har det här på landet. När tänker ni flytta hem till stan för hösten då? Det var så lantligt och så rogivande där de bodde, så för mig kändes det inte som något annat än ett sommarställe. Men det var det alltså inte. Idag promenerade vi med hund och deras barnvagn. Det var halt, Ia drog och åt grus, men i övrigt var det väldigt skönt. Sedan gick vi hem till dem för att fika. Dom har katter. 4 katter. Så det var väldigt spännande att se hur det skulle gå med Ia. Men det blev aldrig spännande för katterna var hela tiden på övervåningen, och Ia kom inte upp dit. Men dom hade en 1-årig dotter också. Hon tyckte det var väldigt roligt att mata Ia med marie-kex, men första gången såg hon lite snopen ur när Ia tog hennes kex som hon sträckte fram. Men i övrigt gick det bra med litet barn och Ia. Alldeles innan vi åkte hem fick Ia gå det spår vi hade lagt på deras tomt en timme tidigare, och si, nu spårade hon som en gud. Väl hemkomna har Ia mest sovit. Det var nog tröttsamt att vara i ett hus fullt med katter och lite småbarn.

Lördag - hunddag. När vi äntligen fått fötterna ur tofflorna och krängt av oss morgonrockarna drog vi iväg och la en spår åt Ia. En liten tur till affären, hem och hämta hunden och sedan tillbaka till spåret. Det gick åt helvete (inte spåret alltså, men väl spårandet) Ia sprang åt helt fel håll. Och ändå hade vi tagit lärdom av den förra misslyckade spårningen och unvikit allt vi gjorde fel då. Men det hjälpte inte. Kanske att Ia var alldeles för ivrig. Hon skulle nog behöva lugnas ner innan hon spårar. Vi ska prova det i morgon.Efter spårandet åkte jag och Ia iväg till en vän och vi tog en promenad i det fina vädret. Ia har ju en tendens att dra väldigt mycket när hon går på en plats för första gången. Så var ju fallet idag, och hon drog som en häst. Det är väl bra om det är en isig uppförsbacke, men mindre lyckat i isiga nedförsbackar. Och sådana var det gott om dag. Fan vad jag halkat runt (men utan att ramla N.B.) idag. På kvällspromenaden mötte Ia den i grannskapet boende vita boxern. Vanligtvis när vi möter honom är det han som brukar vara lite kaxig och dom håller honom i stramt koppel. Men ikväll ställde sig Ia och storskälla på honom. Han var bara tyst och försynt. Vad kan det betyda måntro?

Läste ett blogginlägg härförleden om den svenska vården. (Jag har för övrigt läst många, men det var först nu jag hade tid att tänka.) Jag har ofta funderat på varför vården av många upplevs som sämre nu än tidigare. Men nu har jag kommit på svaret (tror jag) För ett antal år sedan genomfördes en så kallad skatteväxling. Vi justerade inkomstskatten så att ingen skulle behöva ha högre marginalskatt än 50% (eller något sådant var det väl). Alltså en rejäl skattesänkning, och därmed också ett rejält inkomstbortfall för stat, landsting och kommun. Alltså har landstingen idag mycket mindre pengar till vården än vad man hade tidigare. Då är det väl inte så konstigt att kvaliteten har blivit lägre. Vi måste helt enkelt inse att vi har att välja mellan låg skatt eller god offentlig verksamhet. Man kan inte få både ock. Ytterligare ett sätt kan ju i och för sig vara att ordentligt avgiftsbelägga offentlig verksamhet, men det slår så jävla hårt mot de svaga, så det har man inte gjort. I stället sänker man kvaliteten, det slår ju lika mycket mot alla som nyttjar den offentliga servicen. Men eftersom krav på höjda skatter är det samma som politiskt självmord lär de som vill ha bättre och skattefinansierad vård aldrig kunna hitta ett parti att rösta på. Tuff shit.