Lördag - hunddag. När vi äntligen fått fötterna ur tofflorna och krängt av oss morgonrockarna drog vi iväg och la en spår åt Ia. En liten tur till affären, hem och hämta hunden och sedan tillbaka till spåret. Det gick åt helvete (inte spåret alltså, men väl spårandet) Ia sprang åt helt fel håll. Och ändå hade vi tagit lärdom av den förra misslyckade spårningen och unvikit allt vi gjorde fel då. Men det hjälpte inte. Kanske att Ia var alldeles för ivrig. Hon skulle nog behöva lugnas ner innan hon spårar. Vi ska prova det i morgon.Efter spårandet åkte jag och Ia iväg till en vän och vi tog en promenad i det fina vädret. Ia har ju en tendens att dra väldigt mycket när hon går på en plats för första gången. Så var ju fallet idag, och hon drog som en häst. Det är väl bra om det är en isig uppförsbacke, men mindre lyckat i isiga nedförsbackar. Och sådana var det gott om dag. Fan vad jag halkat runt (men utan att ramla N.B.) idag. På kvällspromenaden mötte Ia den i grannskapet boende vita boxern. Vanligtvis när vi möter honom är det han som brukar vara lite kaxig och dom håller honom i stramt koppel. Men ikväll ställde sig Ia och storskälla på honom. Han var bara tyst och försynt. Vad kan det betyda måntro?

Läste ett blogginlägg härförleden om den svenska vården. (Jag har för övrigt läst många, men det var först nu jag hade tid att tänka.) Jag har ofta funderat på varför vården av många upplevs som sämre nu än tidigare. Men nu har jag kommit på svaret (tror jag) För ett antal år sedan genomfördes en så kallad skatteväxling. Vi justerade inkomstskatten så att ingen skulle behöva ha högre marginalskatt än 50% (eller något sådant var det väl). Alltså en rejäl skattesänkning, och därmed också ett rejält inkomstbortfall för stat, landsting och kommun. Alltså har landstingen idag mycket mindre pengar till vården än vad man hade tidigare. Då är det väl inte så konstigt att kvaliteten har blivit lägre. Vi måste helt enkelt inse att vi har att välja mellan låg skatt eller god offentlig verksamhet. Man kan inte få både ock. Ytterligare ett sätt kan ju i och för sig vara att ordentligt avgiftsbelägga offentlig verksamhet, men det slår så jävla hårt mot de svaga, så det har man inte gjort. I stället sänker man kvaliteten, det slår ju lika mycket mot alla som nyttjar den offentliga servicen. Men eftersom krav på höjda skatter är det samma som politiskt självmord lär de som vill ha bättre och skattefinansierad vård aldrig kunna hitta ett parti att rösta på. Tuff shit.

Läste idag en artikel i morgontidningen om att skolministern vill medelst en lagändring göra det möjligt att flytta mobbande elever från en skola till en annan. Men många rektorer var tydligen inte alls så upphetsade över förslaget. Dom säger att det bara är att flytta runt problemet. Men om jag förstod skolministern rätt var väl lagen inte tvingande. Man var inte tvungen att flytta en mobbare, utan lagen skulle bara skapa en möjlighet. Och det kan jag inte se något fel i. Sen tror jag, precis som många rektorer att lösningen oftast INTE är att flytta på elever. Men ibland kan det nog vara så, så varför då inte skapa lagutrymme för det. Även om det är ett folkpartistiskt förslag, och även om jag i allmänhet tycker illa om deras skolpolitik. Till exempel tror jag inte att ordningsbetyg ett dugg minskar mobbingen i skolan. Jag tror att det måste till mer än ett ordningsbetyg i kommunikationsväg mellan förälder och skola för att i tid hantera elever med tendens att bli mobbare. Och jag tror att lärare och skolledning måste agera omedelbart, och detsamma gäller föräldrar med att ställa krav på skolan (vilket var vad jag gjorde härförleden).