Idag verkar "sviterna" från utställningen ha gått över för Ias del. Lika pigg och glad som vanligt. Vi var hemma hos mina föräldrar idag och spes en semla. Det är illa nog när man är hemma, men kommer man bort blir det rent förjävligt. Något fikavett har ju inte den hunden för fem öre. Ligga ner och gnaga på ett ben, eller ligga under bordet och snusa på alla mysiga fötter när vi ska fika? Inte Ia inte. Glöm det. Jag är just hemkommen från kvällspromenaden och på den provade jag något nytt, som jag troligen har läst om någonstans. Ia ska gå intill mig, och så ändrar jag tempo och så förväntas hon vara observant och göra detsamma. Det fungerade sisådär kan jag säga. Först gick det väldigt bra, men när jag försökte nästa gång gick det inte lika bra. Men jag tror det är en bra övning, för det har jag nogt läst någonstans att det är. Idag, efter avslutad pencilinkur mot urinvägsinfektionen, fick Ia frossa i Dofilus. Det tyckte hon, konstigt nog, var ganska gott.

Jag har nog bloggat lite ohälsosamt mycket senaste halvåret. Jag har flera gånger kommit på mig själv med att försöka logga in på datorn på jobbet med min bloggalias och dess lösenord. Det har inte gått någe bra.

Jag vet inte riktigt vad som for i mig vid frukosten i morse. Det är ju inte då min kreativitet står på topp, men jag läste en rubrik i morgontidningen (baksidan på DN-kultur), missförstod den, och vips hade jag fått en idé till tre teaterpjäser. Man kan ju roa sig med att diskutera om det är formen eller innehållet som är viktigtast, men om vi struntar i det och accepterar att det kan vara både och, olika gånger, så har jag följande idé. Två pjäser, två monologer, som fungerar var för sig. Men om dom spelas samtidigt på samma scen blir det en dialog, som får helt annan innebörd. En intressant form, så nu gäller det bara att något nappar på den och ger den ett innehåll, för så långt sträckte sig inte min kreativitet en måndagsmorgon.