På dagis idag påstod de att Ia kanske har urinvägsinfektion. Hon sägs ha kissat inne både igår och idag. Och druckit extra mycket. Här hemma har vi inte märkt något sådant, varken igår eller idag. Hur som helst har vi fått en tid hos veterinären i morgon eftermiddag. Får se vad det kan ge. Något mycket intressant (som egentligen hör till gårdagens notering, men jag glömde det) är att när vi går upp i den lilla skogsdungen hos oss, har Ia de senaste dagarna börjat bära pinnar. Det har hon aldrig gjort förut. Så lite av apporterande fågelhund finns det nog fortfarande i generna. Och så kanske hon äntligen kan börja göra lite nytta. Hon kan få bära konsumkassen på väg hem från affären till exempel. Hundar älskar ju att jobba. :-)Nu börjar hon på allvar förstå vad kram betyder. Om man säger det hoppar hon upp och lägger framtassarna på mina axlar om jag sitter ner. Nu ska vi ta det lite lungt med den leken. Hon växer ju kanske fortfarande och man ska inte anstränga höfterna för mycket (tror jag).

Som jag tidigare skrivit om har jag skickat mejl till rektor och klassföreståndare i yngsta dotterns skola. Detta efter en incident då några av flickorna i klassen vägrat gå på en lektion för några killar hade uttryckt sig på ett ganska så olämpligt sätt. Nu har jag fått ett mejlsvar från rektorn och klassföreståndaren ringde mig idag(när jag satt på Le Pain Francais och drack kaffe och åt en Eclair). Slutsats: Dom har skött det bra. Dom har tagit det på allvar och diskuterat både med hela klassen och de berörda eleverna och deras föräldrar. Och samtliga lärare för klassen är uppmanade att vara lyhörda för om det skulle uppstå sådana tendenser igen. Jag tycker det är bra. Det är viktigt att ingripa på en gång. Det gäller både skolan mot eleverna och föräldrarna mot skolan (om någondera inte sköter sig).

Det är synd om mig. Jag har bara tre kusiner. (Ja, jag vet, det är ännu mer synd om dem, för de har bara en (och vilken jävla kusin sen.)) Och alla tre är mycket yngre än jag, 12, 15 och 20 år yngre, så jag har ju liksom aldrig på riktigt umgåtts med mina kusiner. I alla fall inte om man på riktigt menar så som man kan umgås med jämnåriga kusiner. Hur som helst, när jag ändå var i Göteborg idag (där alla kusinerna bor) passade jag på att äta lunch med den äldsta, eftersom han jobbar så lägligt nära där jag var idag. Och när vi sitter och pratar över lunchen slår det mig hur otroligt lik han är mig. I alla fall vad det gäller grundläggande värderingar och livsåskådning. Det är nog inte så konstigt, för han är ju formad av sina föräldrar, och dom var två personer som jag alltid sett upp till och i många stycken tagit efter. Och sen är vi ju faktiskt släkt också.

..för somliga, till exempel min chef.Jag har i ett tidigare blogginlägg gjort klart vilka som inte får läsa denna blogg. Jag minns inte om chefen var uppräknad, men om han inte var det så lägger jag till honom nu!I dag har jag varit på tjänsteresa till Göteborg igen. Och som vanligt när jag är där passar jag på att ta en sväng genom stan på vägen hem. Det har jag faktiskt redan skrivit om. Vilken väg man går och var man fikar någonstans. Men idag köpte jag ingen choklad på Steinbrenner & Nyberg, utan jag gick till Mauritz kaffe för att köpa ett kilo orostad gammal java. Ett helt fantastiskt kaffe som bara blir bättre ju längre det får ligga innan det rostas. Jag har några kilo liggande hemma, så jag fyller liksom på i bakkanten när jag plockar i framkanten. Vidare passade jag på att dricka en kopp espresso på Bar Centro som ligger på en tvärgata alldeles bredvid NK. Det är som ett hål i väggen, men det sitter folk på gatan utanför med filtar om benen, det står folk i gången in till baren och det är mycket folk inne i baren. Väldigt trevligt ställe, och de vet helt klart hur en espresso ska göras. Intressant att folk sitter ute och fikar. Det var likadant på espressobaren som ligger i Viktoriapassagen, där sitter folk också ute och drar i sig en blaskig kaffelatte.När jag passerar det ställe där gamla anrika konditori Bräutegams låg, drar jag mig till minnes när jag tillsammans med mina föräldrar var och hälsade på min farmor och farfar i stan. När jag var runt en 10 år, brukade min far och jag liksom gå ut och festa lite. Det betydde att vi gick på ett av mina två favoritställen. Bräutegams eller McDonalds. (Betänk, detta var drygt 30 år sedan, och McDonalds var inte så vanligt förekommande.) Det slog mig idag, att jag redan då hade förstått tjusningen med att gå på konditori. Det är inte så konstigt att det sitter i fortfarande, när det så att säga kom med modersmjölken. (Jag vill minnas att jag oftast valde Bräutegams.)