Så har vi då varit på vår första hundutställning. Vilken pers. Resultatet har ju redan presenterats, men för er som inte är bevandrade i hundutställningsresultat, kan jag kort beskriva vad jag själv lärde mig genom att läsa en bok i ämnet igår kväll. BIR betyder Bäst I Rasen. Det fick Ia. Inte så konstig, eftersom hon var enda tävlande lagotto. (Så egentligen kan man lika gärna säga att hon blev SIR (Sämst I Rasen).) I och för sig, hade hon avvikit alltför mycket från rasstandarden hade hon inte blivit BIR ens om hon varit ensam. Sedan fick hon HP, vilket betyder HedersPris. Det kan domaren ge till de valpar och juniorer som verkar lovande. BIG-valp 3 betyder 3:e placering bland alla valpar från grupp 8 (Grupp 8 är en samling hundar besående av bl a spaniel, alla retrivrar, och lite så kallade vattenhundar.) Det är inte så illa. Domaren var mycket förtjust i Ia. Han sa att om vi lämnade kvar hunden på utställningen kunde han gärna ta hand om den. Och man såg att han tittade lite extra noga på Ia. Och den citerade texten i förförra inlägget är alltså domarens kritik, och den kan nog anses ganska bra. Och så här i efterhand börjar man fundera. Hade det gått bättre och vi hade varit proffs på att fixa Ias päls, eller om det varit ett proffs som kört hunden i ringen. Nu var det en nervös fru, som egentligen inte hade en aning om hur det skulle gå till. Men det gick nog tillräckligt bra. Hon snavade till exempel inte på hunden, även om det var nära. Om två veckor är det en ny utställning, och sen kan det vara dags att fundera på om man tycker det där med utställningar är roligt. Jag vet inte riktigt vad jag tror jag tycker. Och vad tycker Ia. Idag tyckte hon det var jobbigt, för hon har sovit hela eftermiddagen och kvällen. Utom när vi skulle fika förstås, då har hon gått runt soffbordet, klättrat på oss som sitter i soffan och gjort allt för att komma åt våra semlor som vi drog i oss till melodifestivalen. (Personligen tyckte jag alla bidrag var så dåliga så grädden surnade på min semla, men ni mina trogna läsare vet ju att mitt hjärta klappar mer för 3 ackord i 12 takter, alias Blues.) Nu är Ia ute och promenerar kväll och när hon kommer hem är det nog läggdags för de flesta i familjen.

Visserligen var det runt 150 år sedan lagotton användes som fågelhund, men takterna verkar inte ha gått ur. Inte Ia i alla fall. Precis när vi, lite försenade skulle åka iväg till dagens hundutställning får jag höra ett hiskeligt brak från köket. Jag slänger mig ner för trappan för att se vad som hänt. Det visar sig då att Ia har hoppat upp mot fågelburen (vilket hon i och för sig gjort tidigare) och hela buren har kapsejsat och fågeln rymt. Genom en samlad familjeinsats lyckas jag stänga in hunden på övervåningen, frun fånga fågeln, jag bygga ihop buren och frun stoppa in fågeln, på 58 sekunder blankt.

"Utmärkt helhet. Mycket bra huvud och uttryck. Välburna och placerade öron. Utmärkt kropp och benstomme. Mycket bra vinklar fram och bak. Välburen svans. Härlig päls till sin ålder. Rör sig väl."407 anmälda hundar totalt, 1 lagotto och 14 valpar i grupp 8. Domare Torbjörn SkaarEtt stort tack och grattis till Lotta.