Så har ännu en dag gått i det la famiglianska hemmet. Dagen började med en härligt promenad, jag och hund. Dessvärre hade jag svårt att återupprepa det vi gjorde härom dagen, dvs hon följde mina tempoväxlingar. Jag får inte så bra kontakt med Ia som krävs för denna övning. Hon bara sticker iväg, även om hon inte alltid drar. Men det blev i alla fall en fin promenad. På kvällen hade vi gäster, och Ia uppförde sig exemplariskt. Utom när vi tittade på melodifestivalen. Då tittade hon uppfodrande på frun och skälle på sitt speciella sätt som betyder "gör nått, sitt inte bara där". Jag gick ner med henne och påbörjade träning av något nytt. Jag tänkte jag skulle lära henne stänga köksluckor. Ja, kanske inte de som är ovanför diskbänken (även om Ia själv inte skulle ha något emot att hoppa upp på diskbänken för att nå de luckorna), men väl de som är längs golvet. Det gick väl sisådär, hon var lite rädd för smällen som blir när luckan slår igen. Så jag började med att stänga luckan själv och belöna när det smällde. Så småningom fick jag henne att nudda dörren med nosen för att få belöning. Och sen var det dags att bryta. Och sedan var det läggdags för flera stycken i familjen.

Och man kan tro att det är polarnatten som drabbat la famiglia eftersom det varit tyst länge härifrån. Den enkla förklaringen till denna tystnad är helt enkelt tidsbrist. Men nu ska jag försöka skriva ikapp och så. Om jag hinner.