Jag läste just ett inlägg på Jossans blogg om att bjuda ens barns kompisar på middag om de är hemma hos en vid middagstid. Självklart gjorde vi det i vår familj, och erbjuder fortfarande mat till alla som är hemma hos oss vid, eller runt middagstid. Jag kom att tänka på en gång för en runt 12 år sedan då jag gjorde det. Jag serverade något med potatismos. Äldsta dotterns kompis, som då skulle äta hos oss, tittade på moset, tittade på mig och sa med förnumstig röst: Jag äter inte pulvermos. Men det var inte pulvermos, det var vanligt mos som jag hade gjort, men med en hel del mjölk i, och ordentligt vispat för att få det fluffigt. När jag förklarade det åt hon med glädje. Detta är en av mina favorithistorier, och det berättar jag så ofta jag har möjlighet om det får det stackars barnet att skämmas. Om hennes något yngre bror brukar jag i stället berätta att han den sommaren som jag var pappaledig, ofta kom cyklande till oss för att leka med mina barn. Han kom på sin tre-hjuling endast iklädd tröja och kalsonger. När han cyklade hem på eftermiddagen hängde kalsongerna på styret. Det berättar jag också så ofta som möjligt. Problemet med dessa barn är att de skäms inte när man berättar sånt. Jävla ungar.

Brödet är slut, så det har varit en bakhelg. Just nu jäser limpor av vitt bröd med vallmofrö på. Dom ska in i ugnen om någon timme. Igår bakade jag ett mycket intressant bröd. Det är skållat mjöl, surdeg och sirap i, och det blir fantaastiskt gott. Vi smällde i oss en halv limpa igår kväll när det var nybakat. Och ikväll lär det väl gå åt en halv limpa av dagens vita. Hur gott som helst.

Idag har vi varit och hälsat på bekanta som bor "på landet". I alla fall om man som jag är född och uppväxt i en storstads närhet. Första gången jag var och hälsade på dem var en höst. Jag gick hela tiden omkring hos dem och tänkte säga: Himla mysigt ni har det här på landet. När tänker ni flytta hem till stan för hösten då? Det var så lantligt och så rogivande där de bodde, så för mig kändes det inte som något annat än ett sommarställe. Men det var det alltså inte. Idag promenerade vi med hund och deras barnvagn. Det var halt, Ia drog och åt grus, men i övrigt var det väldigt skönt. Sedan gick vi hem till dem för att fika. Dom har katter. 4 katter. Så det var väldigt spännande att se hur det skulle gå med Ia. Men det blev aldrig spännande för katterna var hela tiden på övervåningen, och Ia kom inte upp dit. Men dom hade en 1-årig dotter också. Hon tyckte det var väldigt roligt att mata Ia med marie-kex, men första gången såg hon lite snopen ur när Ia tog hennes kex som hon sträckte fram. Men i övrigt gick det bra med litet barn och Ia. Alldeles innan vi åkte hem fick Ia gå det spår vi hade lagt på deras tomt en timme tidigare, och si, nu spårade hon som en gud. Väl hemkomna har Ia mest sovit. Det var nog tröttsamt att vara i ett hus fullt med katter och lite småbarn.