När jag hämtade Ia på dagis idag berättades den glada nyheten att Ia hade rullat sig i bajs på en av promenaderna. -Hurra, tänkte jag, vi som direkt efter dagis ska bege oss iväg till vår uppfödare för att få Ia klippt.

Det kan jag säga, köra bil i mörker när det regnar är ingen hit. Fan vad jobbigt det var. Men vad skönt det var att komma fram. Och vad ser vi på gårdsplanen om inte en bekant Volvo. Hannah och Tristan är också där på klippning. Så medan Lotta och frun står och klipper hund, sitter jag och Hannah i köket och pratar.

Det visade sig att Ia inte var helt tovfri. (Surprise!!!) Och vad värre var, det verkade som om hon hade gått i oljegrus på dagen, för under tassarna var det en ogenomtränglig gegga som nästan inte gick att få bort. Lotta förstörde till och med en av sina kammar. Den kroknade. Men bortsett från det gick det såvitt jag kunde förstå bra. Och Ia blev som vanligt så himla fin. Efter avslutad klippning bjöd Lotta på fika. Och rackarns vad trevligt det var. Det är frågan om man har lust att lära sig klippa hund när det kan bli så här trevligt när man inte kan.

Nu är Ia tovfri!! (Lotta, jag skojade bara) I morgon ska vi åka och få Ia klippt inför nästa veckas utställning. Och som alltid när man ska åka på klippning tror man att man rett ut alla tovor, men dagen efter när Lotta står där med saxen hittar hon alltid massor med tovor. Men faktum är att Ia just nu är ganska tovfri. Hoppas bara det håller i sig.

Kvällen har alltså delvis ägnats åt kamning och tovutredning. Det har också promenerats och mysts en hel del. Men i övrigt har det nog inte hänt så mycket.

Efter jobbet kom jag hem för att äta middag, sedan begav jag mig iväg på styrelsemöte i IOGT-NTO-föreningen jag är ordförande i. Turligt nog höll vi inte på så länge, så jag kunde komma hem i tid för en kvällspromenad med hunden. Det var varmt och skönt ute, runt 7 grader varmt. Tidigare på kvällen hade frun och Ia övat rallylydnadsmoment och sedan hade de ägnat sig åt kamp om huruvida Ias päls ska kammas eller inte. Vi ska till Ias uppfödare på fredag för att få Ia klippt, och det gäller att vara så tovfri då som det bara går.

Från dagis berättas det att Ia nog är den absolut hungrigaste hunden på hela dagis, för så fort dom kommer in från förmiddagspromenaden springer Ia raka vägen till köket där lunchen serveras. Dessutom är hon en väldigt otålig hund. När hon fått på sig kopplet när man ska gå hem, blir hon vansinnig om man står kvar och pratar lite med personalen. Hon skäller, hoppar och försöker sno halsduken och försöker bita på allt hon kommer åt tills man öppnar dörren och går iväg. Jävla hund!

Idag fick jag lämna Ia på dagis, sedan har jag inte sett henne förrän jag kom hem alldeles nyss, strax efter halv tolv. Har varit på möte i ordenssällskapet hela kvällen, och har följdaktligen ingen aning om vad som hänt hemmavid. Det enda jag vet är att en glad hund mötte mig när jag kom hem. Precis som det ska vara.

Inte för att vi trodde det skulle vara något, men vi berättade ändå på dagis om fredagens lilla incident så att dom skulle veta. Men det visade sig att Ia har härjat på dagis som vanligt. Skönt!! (för oss)

Ikväll var det schamponeringsdags av lagotto. Frun var lite crazy och läste bruksanvisningen till schampot före hon använde det idag.  Så hon både blandade till det i rätt proportioner och applicerade det med en svamp som rekomenderas. Och jädrans vad bra det blev. För det var väl knappast svampen och blandningen som gjorde att det uppstod tovor på tassarna som var bland det jävligaste jag sett i tovväg. Vi har nu ägnat nästan en halvtimme åt att reda ut tovorna på en baktass. Turligt nog var det bara på denna tass det var så jävligt. De andra tassarna klarade sig betydligt bättre undan tovor efter schamponeringen, men fortsättning följer på den spännande tovutredningen. En annan dag.

Vi vaknade tidigt, drack en kopp morgonkaffe, och medan jag började baka inför adventsfikat gick Ia på sin morgonpromenad. Det blev nog en lite långtråkig förmiddag för Ia, men så småningom kom det ju fyra andra lagotto och en himla massa människor. Och jag kan väl inte säga annat än att Ia visade sig från sin bästa sida idag. Hon skötte sig exemplariskt bland alla människor och hundar. Men när det närmade sig uppbrott tyckte Ia det kunde vara dags att leka lite, så hon fick igång Tosca på lite lek, och Basta försökte blanda sig i också, men hon kom liksom lite utanför. Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Det är verkligen roligt att se lagotto leka med varandra. (Vi hade störst hund, och då är det ju alltid roligt, om inte den mindre hunden är en tysk jaktterrier) Det som jag tycker är mest intressant med lagotto som leker, är att dom leker så tyst. Det är inget skällande och inget gläfsande. "Är det inte fantastiska hundar vi har?".

När det bara var Tristan och Tosca kvar (ja, Helena och Hannah var kvar också) gick vi på en lagottopromenad runt byn. Och som jag nog sagt tidigare, det är oerhört uppbyggligt att se att det finns andra hundar än Ia som drar i kopplet när man är ute och går.

När alla åkt hem och vi käkat middag, var det dags för lite hundvård, så vi baxade upp Ia på trimbordet och kammade lite. När vi sedan tog en paus gick Ia och la sig på en hög med kläder, och där blev hon liggande resten av kvällen. När vi skulle fortsätta på trimbordet var hon så jävla sur, så det var bäst att låta bli. Hon kom inte ens och ville vara med när vi skulle dricka kvällskaffe. Hon verkar fullständigt utslagen. Det var knappt vi kunde få ut henne i trädgården för att kissa innan hon gick och la sig, men till slut gick hon i alla fall ut. Nu ligger hon ock trynar någonstans, kanske i äldsta dotterns säng, jag vet inte. Men gott kommer hon nog att sova. Och så även jag.

Morgonen började med en chock. VAR FAN ÄR CHOKLADKAKAN SOM I GÅR KVÄLL LÅG PÅ SOFFBORDET???? Inga spår av kakan, och märkligast av allt, inga spår av förpackningen heller. Och Ia verkar inte speciellt hungrig. Jag väcker frun; hon vet ingenting. Jag väcker äldsta dottern; hon vet ingenting. Paniken stiger och vi frågar Ia; hon vet absolut ingenting. Till sist väcker jag yngsta dottern och frågar. Hon kan då berätta att hon plockade undan chokladkakan i går kväll så inte Ia skulle kunna ta den. Puh....

Som traditionen, eller i alla fall vanan numer bjuder, gick vi en hundpromenad efter morgonkaffet. Eftersom mycket stod på dagordningen för dagen gick vi inte så långt, utan bara bort till en lite närmare skog. Där fick Ia springa lös. Som vanligt hade jag med mig kameran för att ta lite fina hundbilder.

Men nu har jag ju leveranstestat klart min fars 70-årspresent, så bilderna blir inte lika bra längre. (Okej då, ovanstående bild är inte tagen med ordinarie kamera utan med en kamera i en mobiltelefon, inställd på halvtaskig upplösning. Men ändå.)

Efter morgonpromenaden har i stort sett hela dagen gått åt till att städa och baka. Det har väl kanske inte varit Ias favoritsysselsättning kan jag säga. Men hon har fått vara ute på den inhägnade tomten och letat lunch och blivit utskälld av grannens bostonterrier.  Efter middagen åkte jag till stan för att lyssna på Blues tillsammans med en arbetskamrat. Troligt är att Ia då fick en lång kvällspromenad, och att det sedan tränades rallylydnad en hel den här hemma. Men eftersom frun hade lagt sig när jag kom hem, vet jag inte. Det blir bara spekulationer.

Idag var det, som tidigare beskrivits, rallylydnadsträning igen. Med kanske inte alltför roligt slut. Men innan dess gick det riktigt bra. Frun gick banan först, och det gick väl ganska bra förutom på några ställen då hon tappade kontakten med Ia. Sedan gick jag banan, och jag tyckte det gick skitbra rent ut sagt. Frun påstod attt jag höll handen i stort sett i munnen på Ia hela tiden. Och det är väl klart, jag hade godis i handen och jag ville ju få Ia att följa mig. Då måste man ju ta till sådana trix. Och dom fungerade ju. 

Efter rallylydnadsträningen åkte vi hem för att käka middag, och sedan var det tid för vägrar-titta-på-idol. Det blev På spåret för min den, sedan utvärderingen av melodifestivalen, och därefter hundpromenad. Själv satt jag inne då och knappade på min data, men Ia fick promenera en bit. Och nu ligger hon och sover. Troligen kommer hon fortsätta med det tills i morgon bitti, så det är väl lika bra att göra detsamma.