Idag behövde jag bilen, så jag fick den stora äran att både lämna och hämta på dagis. Det var verkligen länge sedan. När jag kom och hämtade fick jag se en så glad hund, så jag trodde inte det var möjligt. Men dessvärre hade jag inte mycket tid att umgås med henne. Iväg för att handla middag och grejor till i morgon, köpa TV och sedan hem och laga middag, titta på Dobidoo, och SEDAN kunde vi promenera med Ia. Men självklart hade frun tagit hand om hunden långt tidigare än så. De har idag övat både rallylydnad och utställningspromenerande. Och enligt utsago lyser besvikelsen i ögonen på Ia så fort de slutar öva rallylydnad. Det är ju i och för sig bra.

Idag har Ia också fått en reflexväst, så hon ska synas på kvällarna. Och den har redan gjort stor nytta. Kanske inte på det sätt det var tänkt, men icke förty. När de var ute och promenerade medan jag lagade middag, hittade Ia något onämnbart att rulla sig i. Men det mesta av detta onämnbara kom på reflexvästen, och den är lättare att tvätta än en hund.

Ia har också nogsamt bevakat arbetet med att montera ihop och resa upp den sista av de nya bokhyllorna. Det tyckte hon var oerhört spännande. Men nu verkar hon tycka att ligga och sova är det mest spännande. Och jag är benägen att hålla med henne.

En helt vanlig torsdag i ett helt vanligt hundliv. Lite promenader, lite övningar och lite mys. Och lite en snodd sax. Men den lyckades vi finta av Ia ganska lätt. Vi var ju två. Och så lite kamning och tovutredning också. Vad mer kan man begära?

Ikväll har Ia blivit duschad och schamponerad. Det drar ju ihop sig till utställning igen. Och som vanligt blir Ia tosstokig efter att ha duschat, och far runt i hela huset som ett jag-vet-inte-vad. Och i sin soffa försöker hon flera gånger leka mullvad, med det går sisådär ska jag säga. När hon lugnat ner sig något hade vi u pp henne på trimbordet för att kamma ut det värsta. Men det gick inte. Det värsta är kvar, endast det lätta lyckades vi kamma ut. Så det gjorde vi.

En sån där dag då jag inte varit hemma. Vet egentligen ingenting om vad som hänt med hund och familj. Det ända jag vet är att hunden blir himlans glad när man kommer hem. Och det är inte det sämsta. Jag kan se lite rester i köket av att hunden blivit kammad på kvällen, men i övrigt vet jag inget.

Näst sista träffen på rallylydnadskursen.  Och jag som tycker vi knappt har börjat. Idag gick vi inte igenom så många nya skyltar utan vi gick banor i stället. I slutet på förra träffen fick vi dela in oss i grupper och göra var sin bana. De banorna byggde vi idag och gick dem. Ingen lätt sak. Momenten i sig är inte så svåra, men det är oerhört svårt att hålla Ia fokuserad under en hel bana. Men helt klart är att träning ger färdighet. Frun som övat en hel del på flera moment i följd hade mycket lättare att klara av en bana än vad jag hade.

På kursen deltar vi, en sheltie, en Leonberger, en finsk lapphund, en golden, en blandras och en coton de tuléar. Jag brukar ju ganska föraktfullt uttala mig om små fjollhundar,  men denna krokodilätande bomullshund från Madagaskar är ett klart undantag. Den är så himla mysig så om det inte fanns lagotto skulle jag vilja ha en sån. Tveklöst. Pigg, glad, inte ett dugg terrierettrig, nyfiken och läraktig. En helt underbar Filur. (Hunden heter så, Filur.)

Vad som är riktigt roligt är att flera av oss som går denna kurs också vill gå fortsättning, så det finns stora möjligheter att det blir en sån när denna kurs är slut. Kanon.

Igår var det fest, så idag har varit en dagen-efterdag. En bra dag med andra ord. En dag full med minnen från en mycket lyckad fest igår. Och en hel del hundande. I morse efter frukost gick Ia och jag en lång promenad, och vi mötte inte en enda hund. Är det bara vi i hela byn som är ute och går med hunden?  Hemkommen från promenaden började jag röja köket, som efter gårdagens bakorgie såg förjävligt ut. Fru och vissa barn var ute på jack-expotition, och kom så småningom hem med ett antal jackor. Medan jag skördade äpplen övade fru och hund ute i trädgården.

Strax före middag var det dags för nästa promenad, och efter middagen ytterligare en. Nu på kvällen har vi försökt reda ut tovorna på Ias mage. Där har hon tovor. Stora och många. Väldigt stora, och väldigt många. En del har vi lyckats reda ut, men man kan säga att veckan är räddad. I de fall vi inte visste vad vi skulle göra kan vi alltid fylla tiden med magkamning. Nu finns det nybakt bröd i köket, frun gör te och sen blir det te och smörgås på sängen. (Hannah, vi borstar tänderna efteråt i dag också.)

Lördag, lika med kalasdag. Fadren hade 70-årskalas. Dagen började, för Ias och fruns del med en långpromenad medan jag började baka till kalaset. 2 äpplenflan, en citronmarängpaj och 2 kladdkakor senare begav vi oss iväg till kalaset. Vi tänkte att första delen av kalaset, den del då man ska äta, skulle bli bäst om Ia stannade hemma. (Bäst för oss i alla fall)  När maten var uppäten och det drog ihop sig till underhållning åkte frun lägligt hem för att hämta hund. Lägligt ur den aspekten att hon hade lovat vara en del i underhållningen. Nu fick jag ta hand om det själv. Men Ia och fru är i alla fall tillbaka till kaffet. Det var ganska mycket folk på kalaset, runt 40 personer, och då fick vi på allvar se ett beteende hos Ia som varken sett tidigare eller tycker speciellt mycket om. Hon var inte alls pigg på att hälsa på folk, hon bara skällde på dem. Såvitt jag kan bedöma är hon osäker. För när jag sätter mig bredvid henne och klappar henne är det inga problem att hälsa på andra. Och folk som inte bryr sig om henne kan hon också komma fram och hälsa på så småningom. Det där är inge bra. Vi måste på något sätt få till ett bättre beteende när det kommer främmande människor. Frågan är bara hur. Tips någon?

Efter avslutat kalas åkte vi hem, bakade scones och tittade på en film.

Eftersom det var Idol på TV och för att Ia skulle få lite roligt, valde jag att inte hålla mig hemma denna fredagskväll utan åkte till Stampen och lyssnade på god Blues.  Väl hemkommen visade det sig att Ia kanske inte fått en kanonkväll eftersom det var Idol på TV, och sånt kan förstöra mycket. Men klart att hon hade fått promenera och öva lite rallylydnad, och klart att hon hade fått ligga i fruns knä och gosa till Idol, men se det ville inte den kräsna hunden. Men i övrigt var det nog en bra kväll även för Ia. Fast hon inte fick följa med till Stampen och lysssna på Blues.