Även idag hade jag ansvar för både hämtning och lämning på dagis. Men utan att glömma en massa saker.  Men det är tur att jag inte har hund. När vi kom hem i kväll efter IOGT-NTO-mötet frågade frun om Ia fått middag. Och det var lika bra att erkänna direkt. Det hade jag totalt glömt bort. Hade jag hund skulle hon svälta ihjäl på en vecka. (Men jag kom ihåg att mata fågeln i morse i alla fall.) Tyvärr har det inte blivit speciellt mycket hundande ikväll heller. Men jag har fått höra från dagis att Ia har en kompis. Lukas heter han. En golden. Det har hon inte berättat för mig. Det ska fan vara far till en massa döttrar

Eftersom frun är på tjänsteresa ansvarar jag för både hämtning och lämning av hund på dagis.  "Det gick väl sisådär ska jag säga dig Stefan". När jag lämnat hunden kom jag på att jag glömt telefonen hemma. Som tur är ligger "hemma" mellan hunddagis och jobbet, så det var bara en liten omväg att hämta telefonen. När jag gjort det och börjat åka mot jobbet kom jag på att jag hade glömt datorn.

Dessvärre var detta en sån där dag då jag hade Tempel Riddar angelägenheter i staden att utföra, så jag hämtade hund på dagis, slängde in henne hemma och drog iväg. Sedan kom jag hem runt halv elva, och då var det inte mycket tid att mysa hund. 

Så mycke från dagis berättas det inte längre, så man får väl anta att dagen var som vanligt för Ia.  Kvällen har inneburit promenad och träning i vardagsrummet. På rallylydnasövningen i lördags var det som helt hopplöst att få Ia att sitta framför.  Det har hon kunnat hyfsat tidigare, men nu var det som omöjligt. Vi har därför försökt öva det här hemma, men hon får bara spatt när man försöker sätta henne framför. Det kan dock gå om man stoppar in en godisbit i munnen på henne, inte släpper den utan tar ett tag om nosen och drar henne runt, då sätter hon sig någorlundar riktigt framför. Så det har vi övat på ikväll.  Ia har också övat på att skälla på spökena i trädgården.

Idag var vi inte lika pigga som i går, så morgonpromenaden tog vi inte förrän efter frukost. Men det blev samma runda som igår. När vi kommit hem begav vi oss så småningom iväg till en tävling i rallylydnad. Ja, Ia fick inte följa med, men frun och jag åkte. Det är ju oerhört intressant , och för all del även uppbyggligt att se andra göra en massa fel. Men det är också väldigt lärorikt. Dessvärre var det så jävla kallt så vi stod inte ut mer än i en timme. Något riktigt kanonekipage fick vi inte se, men väl några riktiga sopor som det inte gick så väldigt bra för. Väl hemma från detta var det ny hundpromenad, och sedan dags för tovutredning. Tyvärr räckte inte tiden riktigt till för en ordentlig genomkamning, så Ia är bara halvkammad just nu. Sedan middag, och slutligen ytterligare en liten promenad och sedan godnatt.

I morse steg vi upp tidigt för att gå en lång hundpromenad. Vi gick till samma ställe som vi gjort de sedaste helgerna där Ia kan springa lite lös. Det gjorde hon i dag också, Dock blev det inga bilder med öronfladder idag. När vi kommit hem käkade vi frukost (äggröra och prinskorv), och sedan stökade vi lite. Småningom var det dags att åka hem till bekanta för att dricka förmiddagskaffe framför brasan i deras kakelugn, för liksom Puh, kände vi oss lite klockan  elviga. Eftersom kakelugnsägarna har tre katter, och en av ägarna inte är speciellt förtjusta i hundar, valde vi att lämna Ia hemma. När vi åter kommit hem börjar frun torka blodpudding som vi ska ta med till eftermiddagens Rallylydnadsträning. Det är inte någon kurs, utan mer som en öppen träning som vår hundinstruktör arrangerar. Hon hade ställt upp en bana som vi fick öva i, och så kom hon med tips och råd. Frun gick första varvet med Ia i banan, och det gick riktigt bra. Andra gången gick jag, och då gick det åt helvete. Det berodde säkert på att frun fuskade genom att ha blodpudding att muta Ia med. Själv hade jag bara vanligt levergodis. Tredje varvet med frun gick också riktigt bra. Fjärde varvet med mig, och blodpudding gick inge bra, och då skyller vi på att Ia blivit trött. För trött blev hon. När vi kom hem låg hon bara och vilade. Hon har gått på en kvällspromenad, men i övrigt har hon bara sovit i kväll. Det är jobbigt med rallylydnad.

Så har det då äntligen blivit helg, och vi hade hoppats att vi skulle kunna göra Ia helgfin. Förra helgen besökte vi nämligen djuraffären för att köpa ett nytt halsband till Ia, men dom hade varken rätt färg eller rätt storlek. Men dom lovade att ta hem. Dock visade det sig när frun gick för att hämta halsbandet hade det inte kommit. Eller något annat. Det var inte den ordinarie personen i butiken, hon som tog beställningen, så det var svårt att få ett entydigt besked om varför det inte fanns något halsband.

Dessvärre har jag inte fått promenera hund idag, för första promenaden gjordes när jag lagade middag, och på den andra ville äldsta dottern följa med, och då fick jag stanna hemma hos yngsta dottern. Men Ia är fortfarande stirrig och skällig. Hon borde ju ha vant sig vid alla spöken vi har i trädgården, men tydligen är hon tvungen att skälla på dem i alla fall. Kanske bara för att tala om vem som bestämmer.

HA!!! Idag har jag hunnit umgås riktigt mycket med Ia. Resten av familjen åkte iväg på PUMPEN (PUMPEN, Praktiskt Ungdomsmästerskap På En Natt, en tävling som arrangeras varje av av IOGT-NTO), så jag gick en långpromenad med Ia. Och  ja, hon är inne i en jobbig period just nu. Stirrig som fan. Det är jättesvårt att få kontakt med henne, och om man lyckas få det, behåller hon kontakten och koncentrationen i ungefär 5 sekunder. Men det blev i alla fall en promenad. Och så lite gos hemma.

En högst ordinär dag, till och med lite tråkig för Ia. Vi ägnade oss nämligen inte åt hund utan åt kylskåp i kväll. Vi har något äckel i kylen som mjölken tar smak av, så mjölken i ett öppnat mjölkpaket går inte att dricka. Nu har vi plockat ut ALLT ur kylskåpet och slängt det som verkade det minsta misstänksamt och illaluktande. Få se nu om mjölken smakar bättre.

I alla fall var denna kylskåpsövning inget som lockade Ia till några glädjeskutt, men hon har i alla fall fått promenera.