Som tidigare nämnts var jag på fackliga överläggningar igår (och för all del även idag). Som brukligt är, när man träffas en massa människor utan att känna varandra brukar man kort presentera sig. Det gjorde vi igår. Och eftersom det var ett fackligt sammanhang var det lämpligt att man förutom sitt namn också berättade var och med vad man arbetade på vårt företag och vilka fackliga uppdrag man hade. När det var min tur kunde jag inte längre bibehålla den tråkiga och ganska formella tonen som präglat presentationerna före mig, så jag sa nånting så här: "Jag är sekreterare i fackklubben, MBL- och löneförhandlare på diverse ställen, och på min lediga tid är jag projektledare för produktutvecklingsprojekt." (Underförstått att projektledare är mer än ett heltidsarbete) Det lättade ju upp stämningen något och flera anammade mitt sätt att berätta om sig själva. Vissa i församlingen arbetar bara fackligt ( vi tillhör en ganska stor koncern med många anställda, så det finns utrymme för många heltidsarbetande fackliga) och dom berättade vad dom gjorde och någon sa att han inte hade någon ledig tid. Nästföljande fortsatte på samma tema och berättade vad han hade för fackliga uppdrag, och sa sedan att han umgicks med sin familj på sin lediga tid. Lagom för att höra honom säga det, kom det två eftersläntrare till mötet, och då var det bara de kvar att presentera sig. Och då berättade dom vad dom jobbade med, vilka fackliga uppdrag dom hade och vilka fritidsintressen dom hade, för det var nämligen så dom hade uppfattat informationen om vad man gjorde på sin lediga tid.  Så  det började med att jag försökte muntra upp tillvaron lite, och slutade med att folk berättade vad dom hade för fritidsintressen. Kanske inte riktigt viskleken, men nästan.

Idag har jag varit på facklig överläggning hela dagen. Sedan var det Mästare Råd i templet, så något vidare hundumgänge har det inte blivit idag. När jag kom hem, trött och sliten efter en hård arbetsdag blev jag dock tvungen att medverka till visst djurplågeri. I alla fall enligt Ias sätt att se på saken. Det gick nämligen inte längre att komma undan, vi var tvungna att klippa fram hennes ögon. I övrigt, inget.

PS säkert har fru och hund gjort en del tillsammans, men det känner jag inte till speciellt mycket

Efter en tämligen vanlig dag på dagis (förresten nu har vi fått höra att Ias glädje, eller bushumör på dagis inte alls beror på henne. Hon har helt enkelt hamnat i dåligt sällskap. Det har börjat en ny hund, en  Wachtelhund, och det är visst han som busar igång Ia. Hon är lika oskyldig som vanligt. (hmmm).) lekte frun leta apa med Ia i väntan på att jag skulle komma hem och laga maten. Efter middagen blev det en lång och härlig promenad för några av oss. För mig blev det bara en lång promenad. Härlig hade det kanske varit om det inte blåst så mycket, men det gjorde det. Ia är inte alls lika stirrig längre, men hon drar fortfarande mycket i kopplet. För mycket.

När vi kommit in, röjt efter middagen och fikat tränade fru och hund på en del rallylydnadsmoment. Det går väldigt bra hemma i vårt vardagsrum. Kan inte nästa rallylydnadstävling vara hemma hos oss? Vi kan bjuda på fika.

Det blev en morgonpromenad i morse också. Men jag var inte med. Jag var hemma och grejade i stället. Som tidigare berättats pågår ju hos La famiglia projektet hägna-in-tomten. Det som återstår är att sätta upp staket längs en gång. I övrigt är det färdigt. Dessvärre är det ingen lätt sak att få till detta staket, så det har liksom dragit ut på tiden. Och det är lika bra att inse, det kommer inte att bli gjort i år. Men för att tomten ändå ska vara helt inhägnad ägnade jag söndagsmorgonen åt att sätta upp ett "stängsel", så nu är tomten inhägnad. Inte så bra kanske, man kan nog se det så här: En dum hund förstår att det där stängslet betyder att man inte ska ta sig förbi det, och hon låter bli. En normalbegåvad hund ser stängslet som en utmaning, och en rymningsbenägen stor hund förstår inte ens vad jag pratar om. Vi får väl se på söndag (hoppas jag) till vilken kategori Tosca hör.

Efter morgonpromenaden var det frukostdags, och sedan dags för novemberfest i äldsta dotterns skola. Den kan i mångt och mycket liknas vid en julmarknad, men det är det inte.  Men hade den varit i december hade det varit en julmarkand. Sedan hem för att promenera hund och laga middag. Därefter tillbaka till skolan för att städa. Sedan hem för att kamma och pyssla hund. Hon tyckte inte om att bli pysslad i öronen kan jag säga. Men det struntade vi i. Så nu är öronen pysslade och klorna klippta, liksom pälsen delvis kammad. Sedan pysslade vi matte och husse (bastubad) och så var den dagen slut.

....har jag fått besök på bloggen av någon som googlat på Avsesta+kåt.  Hur fan kan det gå till undrar vän av ordning. Jo, i Avesta har vi både fikat och varit på hundutställning. Men sen då? Jo, jag har även citerat texten till Nationalteaterns fina låt Livet är en fest. Jag kan, efter att ha kontrollerat, berätta att de flesta träffar på Avesta+kåt inte är fullt så oskyldiga som min blogg.

 Någon gång ska jag skiva en massa konstiga ord i ett  inlägg bara för att se om det finns idioter som söker på sådana ord. Ett sånt ord är fuskbög. Det ordet använde Alexander Bard en gång om Jonas Gardell. Han var en fuskbög för att han inte levde ett liv så promiskuöst som det anstår en äkta bög. Och nu har jag skrivit det ordet. Få se om jag får någon besökare som googlat sig hit. -Snälla besökare om du kommit hit när du googlat på fuskbög, förklara vad i helvete du sökte efter egentligen.

Som kunnat gissas av tidigare inlägg gick vi en morgonpromenad. Det blev den vid det här laget vanliga svängen. Den tar väl i runda slängar en och en halv timme. Sedan hem och käka frukost. Medan frun dammsög sedan talade Ia om för dammsugaren vem som bestämde här i huset. När dammsugaren äntligen gav sig och erkände sig besegrad vidtog djurplågeri. Dvs Ia blev kammad. Det behövdes verkligen. Det blev drivor med hår som kammades loss. Sedan var det dags för eftermiddagspromenad. Den gick jag själv. Ja, Ia var med, men inga andra. Och nu måste jag säga att hon börjar bete sig mer normalt igen. Inte alls lika stirrig och dragig. Det var riktigt skönt att bara strosa runt i byn en stund.

På kvällen har det varit mer kammande och ytterligare en promenad.  Nu är det dags för kvällsmat, och sedan läggdags.

Igår när jag skulle äta lunch glömde jag betala för den. Det må väl vara hänt eftersom jag pratade i telefon och det blev för mycket på en gång. Men vad värre är, när vi var och handlade i går kväll ville frun ha en fånig jävla hundtidning också (Härliga hund). Jag stoppade den i barnsitsen på kundvagnen så att den inte skulle bli skrynklig och kladdig av allt annat vi handlade. När jag skulle packa i varorna efter att ha betalat insåg jag att jag hade glömt lägga upp tidningen på bandet, för den låg kvar i vagnen där jag lagt den, varken jag eller kassörskan hade märkt något. Som tur var såg jag det själv först och kunde be att få betala den. Ärlig som man är.