Jag läste just i senaste numre av Buffé (Icas tidning för de som handlar större delen av sin mat där) om ett förslag till hur man ska lägga upp julbordet för att orka med. Mitt på dan börjar man med sill och lax och sånt som man lätt äter för mycket av på julbordet. Sedan tittar man på kalle anka, och sedan äter man skinkan och tillbehören. Därefter vidtar julklappsutdelning och sedan är det dags för kaffe med kaka och godis.  Låter som ett perfekt upplägg, men i praktiken omöjligt att genomföra. I alla fall i vår familj, för som den minnesgode läsaren vet, kör vi dubbla föreställningar på julafton. Först på julafton firar vi jul med mina föräldrar. Hela julbordet till lunch. Sedan är det julklappasutdelning, Kalle Anka och fika. Sedan är det dags att bege sig hem till fruns mamma för att i princip upprepa proceduren. Hela julbordet, julkalppsutdelning och fika. Sedan är man jävligt trött, och somnar oftast till midnattsmässan.

I söndags var jag ju på matmässan Det goda köket på Älvsjömässan utanför Stockholm. Ett mer passande namn hade varit Det goda barskåpet. Det var ju för fanken fler utställare av alkoholhaltiga drycker än utställare av mat och kökstillbehör. Lite tråkigt tycker jag. Dessutom var det inte några speciellt roliga matutsällare. Tidningarna Allt om mat och Året runt, hur kul är det på en skala?  Familjen Dafgård som säljer färdigmat. Dansukker som talar om hur bra deras socker och sirap är. Det jag framför allt saknade var ett stort utbud av olivolja och balsamvinäger som man kunde få smaka sig igenom. Dock hittade jag en föreläsning om olivolja. Någon människa som drev en olivoljebutik i Stockholm skulle hålla ett föredrag om olivolja. Det kunde ju vara intressant tyckte jag. Men bara tills kärringen hade börjat prata. Då var det inte ett dugg intressant längre. För det första hade hon i sin röst och sitt manér en fruktansvärt överlägsen attityd gentemot oss i publiken, och det blev inte bättre när man förstod vad hon pratade om. Hon påstod att vi i publiken var mycket kunniga och pålästa när vi köper vin till lördagsmiddagen. Vi vet precis vad vi är ute efter och hur mycket vi är beredda att betala. Vi vet hur olika viner passar ihop med olika maträtter, sa hon. Men hur gör vi när vi väljer olivolja? Jo, sa kärringen, vi går in på konsum och plockar den billigaste flaskan med en snygg etikett på, och sedan använder vi den smörjan till vad som helst. Är det inte på tiden, sa hon, att ni blir lite mer medvetna om olivoljan? Jävla kärring, jag hade inte gått dit för att höra henne tala nedlåtande om mig och mina olivoljeköparvanor. Dessutom hade hon i sak fel. Jag kan ingenting om vin, men är lite påläst på olivolja. Fan vi som kommit för att lyssna på henne, det är väl klart att vi är intresserade av olivolja, och säkert att flera av oss redan kunde en hel del. Då inleder man inte föredraget med att tala om för alla i publiken att de inget begriper, och att de är idioter. Det föredraget lämnade jag efter 5 minuter.

Idag har jag haft väldigt lite kontakt med hunden. Jag lämnade henne på dagis i morse, sedan har jag inte sett röken av henne. Inte förrän jag kom hem för en stund sedan. Då skällde hon först på mig när jag gick utanför huset, sen när jag kom in blev hon jätteglad och hoppade på mig och ville gosa en liten stund. Sedan gick hon och la sig.

Enligt utsago var promenaden hem från dagis idag ingen hit. Den gick på rekordtid, Ia körde ner nosen i marken och så satte hon full fart hemåt. Hon varken såg eller hörde något i övrigt utan skulle bara framåt. Hur jobbigt som helst enligt frun. I morgon är jag hemma, då är hon säkert hur lugn och snäll som helst.

HURRA!!!!! Nu äntligen tror jag att Ia kommit in i perioden av skendräktighet. Det har varit ett jävla bobyggande på henne hela kvällen. Men det går inge bra att gräva gropar varken i soffan eller i köksgolvet. Och ute på promenaderna är hon i stort sett fullständigt hopplös. Stirrig och ska bara dra åt alla håll. Jag hoppas det går över snart. I övrigt har dag och kväll förflutit normalt. (Och alla som har en lagotto vet ju vad "normalt" betyder.)

Idag blev morgonpromenaden utan mig eftersom jag tidigt som satan begav mig till båt- och matmässan. Men trots mitt svek fick sig Ia en lång morgonpromenad och hon fick springa lös en del också. När jag hade kryssat mig igenom alla provsmakningar på matmässan och smakat på godbitarna på båtmässan sammanstrålade frun, Ia och jag i en tidigare obesökt slottspark för en promenad. Parken var stor nog för att promenaden, med gångtransportsträcka till och från parken, skulle vara drygt en timme. Efter detta begav vi oss till fruns syster och hennes nya lägenhet. Ia var så nyfiken på hur den såg ut, men dessvärre var hon så trött så hon somnade i ett hörn. Men först hann hon prova om soffan var bra att ligga i. Det var den, men jag hävdade med en dåres envishet att hennes egen fäll skulle vara, om inte skönare så i alla fall mer lämpad att sova på. 

Väl hemkomna och middagsätna började vi kamma hund igen. Och trots att det inte var länge sedan vi gjorde en ordentlig genom kamning, lossnade det massor av hår. Det var inte så mycket tovor i alla fall, och nu gäller det bara att fortsätta kamma minst varje vecka fram till Stora Stockholm. Puh..............

Liksom förra helgen började vi dagen med en långpromenad med möjlighet till lösspring för Ia. Och återigen kan man konstatera att så länge det inte finns andra människor eller hundar i närheten fungerar Ia hur bra som helst utan koppel. Vad som händer när vi möter några andra vet vi inte ännu, och egentligen både vill och inte vill prova. Men utan människor springer hon i förväg ett litet stycke. Sedan vänder hon sig om för att se att vi hänger med. Och så springer hon lite till framåt, och sedan vänder sig om för att vänta på oss. Till skillnad från många andra hundar verkade Ia inte direkt jubla av glädje för snön. Inte så att hon inte gillar den, men jag märkte då inget speciellt. I och för sig har vi mindre snö än i till exempel  Uppsala.

Efter långpromenad och frukost åkte frun och jag i väg på ärenden. När vi kommit hem igen gick vi upp i skogen för att leta kantareller. Vi misstänkte att det inte skulle finnas några växande kantareller (nu heller) i skogen, så frun gick i förväg för att slänga ut köpta. Och det är ingen tvekan om att hon vet vad "leta kantarell" betyder.Det är inte heller någon tvekan om att hon behöver öva mer.  Men visst hittade hon alla kantarellerna. Sedan gick vi hem för att öva rallylydnad i trädgården. Det gick väl sisådär ska jag säga. Jag har haft väldigt svårt de senaste dagarna att få henne att sätta sig framför mig. Inne kan fungera men absolut inte ute. Frun provade i trädgården och det gick klockrent. Sedan skulle jag prova. Då funkade det inte alls. Vi övade också lite slalom, och gissa vem som snodde konerna och drog iväg. ( Frun eller en busig hund?) Som omväxling till rallylydnaden övade vi lite inkallning. Och i samband med det har Ia nu fällt sin första matte. En matte som sitter på huk och lockar på hund. En hund kommer som en kanonkula och hoppar upp på matte. Matte ramlar baklänges. Hund är väldigt nöjd.

Efter middagen åkte vi bort till bekanta på kalas, men Ia var tvungen att stanna hemma och ta hand om yngsta dottern som inte ville följa med. Det lär ha gått bra. Hon har i stort sett skött sig. Inte setat för länge framför datorn och inte käkat för mycket ostbågar. När vi kom hem blev den en kvällspromenad för Ia, och nu har hon gått och lagt sig. Slutligen några bilder från morgonens promenad.

Det är inte alltid så lätt att fotografera en hund. Ofta har hon hunnit ur bild innan man hunnit knäppa kortet

Det blev inte lika mycket öronfladder i dag som förra veckan, men Ia verkade rätt nöjd ändå

Sölkorvar

Vid middagsbordet idag frågade äldsta dottern vad man ska skriva till en MSN-kompis som är så jävla deprimerad. Hon hade snackat med någon som tyckte livet var skit. Så hade han skickat en låt, en oerhört deprimerade sak. Då svarade hon med att skicka honom Knut med skämtlynnet (Hasse Alfredssons underbara låt om "lille Knut, han skrattar ut, bara när nå'n säger kiss och bajs". Sen skickade hon länken till mitt blogginlägg nedan med Jerry Williams. Sen ville hon skicka låten Det finns så många hemska sätt att dö på, men Carl-Einar Häckner, men den hittade hon inte. Synd.

Fan vad jag är trött. Det var kris på jobbet idag; jag var tvungen att jobba.