Trots att frun är tillbaka i fosterlandet (eller vaddå fosterlandet förresten? Det var ju där hon var, eftersom hon är finsk medborgare) fick jag lämna Ia på dagis eftersom jag behövde bilen i kväll. Sålunda har fru och hund promenerat från dagis och hem, en promenad på runt en timme. Och Ia hade visst varit busig på dagis idag också. Och enligt frun verkade hon osedvanligt glad hela vägen hem. Och det är väl bra med en glad hund.

I går morse tänkte jag gömma Ias mat på lite olika ställen så att hon skulle få leta efter den. Det kan vara svårt att få henne att sitta i hallen och vänta medan man gömmer maten. Hon kommer gärna på en gång och vill leta. Därför passade jag på medan hon fortfarande låg och sov i dotterns säng på övervåningen.  Men bara för att testa lite, släppte jag en liten matbit i hennes matskål, varvid ett mycket karaktäristiskt ljud uppstod. Mycket svagt, men uppenbarligen tillräckligt starkt för att väcka en sovande hund på en annan våning långt bort. Hon kom som ett skott. I morse gjorde jag likadant, men nu var jag nästan helt ljudlös, men hon kom ner på en gång i alla fall. Vi ska sluta rycka hår i hennes öron så man kan gömma maten i fred i fortsättningen.

Om du ska byta bil har jag en stark rekommendation; köp för fanken aldrig en BMW. Den bilen verkar ju vara behäftad med massor av problem. 

• Nästan varje gång jag är ute och kör ser jag ett antal BMW byta fil, men nästan alla BMW verkar ha fel på sin blinkers, för den används aldrig vid filbyten.
• Så sent som i morse utanför hunddagis såg jag en BMW som verkar ha problem med motorn. Och det är inte första gången jag ser en BMW som med samma problem. Såvitt jag kan förstå är motorn mycket svårstartad. I alla fall gissar jag det eftersom dom inte stänger av motorn trots att det pågår omfattande i- och urlastning.
• BMW verkar ha väldigt dåliga bromsar. Ofta när jag kör i 30 på en 30-väg eller 50 på en 50-väg har jag en BMW på ett dasspapperstjockleks avstånd bakom mig. Dom verkar helt enkelt inte kunna få stopp på bilen i tid så de kan hålla anständigt avstånd.
• Det verkar det vara något för mig obegripligt fel på BMW överlag, som gör att de inte går, eller i alla fall är jävligt obehagliga att köra i lagliga hastigheter.

....eller?

Sista dagen  jag hade totalansvar för hund. När jag hämtade henne på dagis meddelades det att hon även idag varit busig. Efter middagen sov hund och jag middag. Jag ligger i soffan med hunden ovanför mitt huvud. Gissa hur jag reagerar när Ia plötsligt får korn på en jävla inkräktare vid "hennes" kontainer, flyger upp i stående position i soffan och börjar vrålskälla rakt i mitt öra. Ledtråd: Det var inget angenämt sätt att bli väckt på. Därefte övade vi rallylydnad och framför allt position framför. Oftast går det jättebra, men ibland tappar hon fokus, får frispel och far upp i sin soffa och leker mullvad.

När frun kom hem framåt kvällen (från Finland) blev Ia i alla fall glad. Tur det, för vad ska man annars ha hund till. När dom lite senare skulle gå på en promenad kände Ia för att busa mer, så hon snodde sin reflexväst och drog iväg med den. Hon verkade inte alls tycka att hon passade speciellt bra i den. Men de gör hon!

Med anledning av denna dag vill jag tacka Gurra för  Liseberg, Slottsskogen, Albert och Herbert, Bräutigams (ja, det är nedlagt jag vet, men det har funnits och skylten finns kvar) Mauritz Kaffe, Josty Kit (finns inte heller kvar, men där lärde jag mig mycket om elektronik) Tottas Bluesband och  delar av min släkt.

Ingen som förstår. Allt ovan kommer från Göteborg, och idag firar vi Gustav Adolfsdagen, och eftersom han grundade Göteborg hade inget av ovanstående funnits om han helt enkelt bestämt sig för att göra något annat än grunda en ny stad just den dagen han gjorde det. Därför är det med vördnad inför hans insatser som vi idag slafsar i oss en Gustav Adolfsbakelse.

För många år sedan såg jag en underbar musikvideo på TV. Men som vanligt när det gäller mig var det kanske inte riktigt vad man normalt förknippar med musikvideo. För det första är det Jerry Williams, bara det är ju knepigt. För det andra är videon från 60-talet, skulle jag tro. Och framför allt, för det tredje, den är gjord med en oerhörd självdistans. Jerry Williams har varit en förebild för mig,  inte musikaliskt (och inte politiskt) utan just på grund av det faktum att han alltid har haft en oerhörd självdistans. Han kan både skratta åt sig själv och ta sig själv på allvar, i en perfekt blandning.  Så låt La famiglia bli er nattsuddsvantegrundberg och spana in den här underbara videon med Jerka och skratta och njut.

Trots att frun fortfarande är borta har jag tagit mig friheten att inte vara hemma ikväll. Jag lämnade hund på dagis i morse och hämtade i eftermiddags. Lämnade hund hemma och drog iväg och åter för en stund sedan. På dagis berättades att Ia är osedvanligt aktiv just nu. Det är full fart på henne, hon söker kontakt och hon snurrar runt benen på personalen, säkert i hopp om att få godis. Personalen är inte så bevandrad i rallylydnad, men jag kan tänka mig att det är sådana trix hon har provat. Hon på dagis jag pratade med trodde dock inte att detta på något sätt var någon slags skendräktighet, det brukar inte riktigt se ut så. Utan helt enkelt bara en mysig hund som vill jobba. Vi kom också att prata om våra kurser och vår kursledare. Jag har ju tidigare skrivit att vi tycker hon är väldigt bra, fast egentligen har vi ju inget att jämföra med, utan det är bara något väldigt subjektivt. Men när jag berättade vem vi har som kursledare fick jag höra att hon hade mycket gott rykte. Hon på dagis som jag pratade med funderade på vår tränares valpkurs för sin lilla valp. Och det känns ju skönt att vår enkla uppfattning har viss förankring hos dom som vet.

En läskig epok har inletts. Frun har åkt på tjänsteresa till det stora landet i öster (Finland) och jag får ensam ta ansvar för hela skiten, inklusive hunden. Och det är väl "inklusive hunden" som är det läskiga. Dessutom måste jag både lämna och hämta på dagis. När jag hämtade på dagis idag berättade personalen att Ia varit osedvanligt busig idag. Både inomhus och på promenaderna. Och inte minst när jag kom. Jävlar vilken fart det blir på Ia när hon får se mig.

Efter middagen gick vi en lång promenad. På slutet av promenaden tyckte jag Ia blev lite väl stirrig. Hon drog i kopplet och for runt som hon inte gjort på länge. Lite förvånande måste jag säga. Och jobbigt. Sedan har vi bara fikat och myst lite.

Här några bilder från dagens promenad