I morse steg vi upp tidigt för att gå en lång hundpromenad. Vi gick till samma ställe som vi gjort de sedaste helgerna där Ia kan springa lite lös. Det gjorde hon i dag också, Dock blev det inga bilder med öronfladder idag. När vi kommit hem käkade vi frukost (äggröra och prinskorv), och sedan stökade vi lite. Småningom var det dags att åka hem till bekanta för att dricka förmiddagskaffe framför brasan i deras kakelugn, för liksom Puh, kände vi oss lite klockan  elviga. Eftersom kakelugnsägarna har tre katter, och en av ägarna inte är speciellt förtjusta i hundar, valde vi att lämna Ia hemma. När vi åter kommit hem börjar frun torka blodpudding som vi ska ta med till eftermiddagens Rallylydnadsträning. Det är inte någon kurs, utan mer som en öppen träning som vår hundinstruktör arrangerar. Hon hade ställt upp en bana som vi fick öva i, och så kom hon med tips och råd. Frun gick första varvet med Ia i banan, och det gick riktigt bra. Andra gången gick jag, och då gick det åt helvete. Det berodde säkert på att frun fuskade genom att ha blodpudding att muta Ia med. Själv hade jag bara vanligt levergodis. Tredje varvet med frun gick också riktigt bra. Fjärde varvet med mig, och blodpudding gick inge bra, och då skyller vi på att Ia blivit trött. För trött blev hon. När vi kom hem låg hon bara och vilade. Hon har gått på en kvällspromenad, men i övrigt har hon bara sovit i kväll. Det är jobbigt med rallylydnad.

I samband med att jag jobbat 20 år på företaget har jag bl a fått en mobiltelefon som present. Det passade ju bra, för min gamla började bli lite gammal (runt fem sex år tror jag) Jag fick den i förrgår, och det var ju med viss spänning jag öppnade den, för jag hade ingen aning om vilken modell jag fått eller vad den kunde. På vägen hem från jobbet slank jag in på OnOff och konstaterade att det i alla fall inte var någon billig skittelefon jag fått. Den var faktiskt rätt dyr. Den har kamera, MP3-spelare, man kan ringa med den, det går att surfa med den och den har både GSM och 3G (men den saknar HSDPA). Men den saknar ju radio. JAG VILL HA RADIO I MIN TELEFON!! Då tänkte jag varför inte låta frun få den telefonen (hon behöver också en ny) så kan jag köpa mig en som jag vii ha. Men det visar sig att jag hittar inte riktigt en som jag vill ha, eller också är den jävla svindyr.

Men i samband med att jag började titta på telefoner och de finesser de har, slog det mig att även om jag köper en telefon med allt som jag tycker mig behöva. (MP3-spelare, en kamera med vettig upplösning, RDS-radio och kanske  3G med HSDPA,  så kommer jag i alla fall om tre år tycka att det saknas något på telefonen. Förmodligen har man då kommit på ytterligare en funktion man kan lägga in i telefonen. Men hur jag än funderar kan jag inte komma på vad det skulle vara. När jag köpte min första mobiltelefon (den så kallade hundbenet) kunde jag väl aldrig drömma om att man skulle bygga in en kamera och MP3-spelare i telefonen. Den hade för övrigt inte ens SMS-möjlighet. Men vad är det för grejer man kommer bygga in i morgondagens telefoner? Någon som vill gissa.  Det jag kan tänka mig är GPS-navigator, ficklampa och  tandpetare (som på en berömd fällkniv). Men sedan är min fantasi slut.

Så har det då äntligen blivit helg, och vi hade hoppats att vi skulle kunna göra Ia helgfin. Förra helgen besökte vi nämligen djuraffären för att köpa ett nytt halsband till Ia, men dom hade varken rätt färg eller rätt storlek. Men dom lovade att ta hem. Dock visade det sig när frun gick för att hämta halsbandet hade det inte kommit. Eller något annat. Det var inte den ordinarie personen i butiken, hon som tog beställningen, så det var svårt att få ett entydigt besked om varför det inte fanns något halsband.

Dessvärre har jag inte fått promenera hund idag, för första promenaden gjordes när jag lagade middag, och på den andra ville äldsta dottern följa med, och då fick jag stanna hemma hos yngsta dottern. Men Ia är fortfarande stirrig och skällig. Hon borde ju ha vant sig vid alla spöken vi har i trädgården, men tydligen är hon tvungen att skälla på dem i alla fall. Kanske bara för att tala om vem som bestämmer.

Eller i alla fall familjens dator.  Virusprogrammet varnar stup i kvarten för Trojaner. Jag har sökt av och rensat hårddiskarna ett flertal gånger, men fortfarande dyker det upp trojaner. Jag vet inte om det är nya som kommer in, eller om det är gamla som jag inte fått bort ordentligt. Nu har jag emellertid stängt ner internetuppkopplingen och ska söka igenom datorn och ta bort alla virus jag hittar, söka igenom igen, och igen, och inte förrän jag säkert vet att det inte finns något på datorn kopplar jag upp mig igen. Jag har dessutom höjt säkerhetsnivån i programmet. Hoppas jag blir av med skiten. Himlans tur att jag tog hem jobbdatorn i kväll så jag hjälpligt kan sköta bloggen. Men den blir inte så välskött så länge jag inte får ordning på min egen dator.

När min far fyllde 60 år, eller om det möjligen var 65, köpte jag honom en slipsten, att slipa köksknivarna på. Och jag har i princip aldrig haft en slö kniv hemma hos mig sen dess. (Och inte han heller för den delen) Men nu var det länge sedan jag slipade mina knivar, och det har gått så långt att jag i princip inte kunnat hacka lök längre. Så i tisdags fick jag låna slipstenen, och nu i kväll har jag slipat knivarna. Och jävlar vad vassa dom blir. Och det känns ju tryggt, för om man skär sig (eller jag kanske ska säga när man skär sig, för det gör man emellanåt) blir det mycket renare snittytor och det läker ihop snabbare och bättre. Och i detta läge får man en stor lust att laga till en janssons frestelse så man får använda sina vassa knivar. Problemet är att jag tycker inte om jansson, så jag kanske får göra lite  råstekt tärnad potatis eller löksoppa istället.

HA!!! Idag har jag hunnit umgås riktigt mycket med Ia. Resten av familjen åkte iväg på PUMPEN (PUMPEN, Praktiskt Ungdomsmästerskap På En Natt, en tävling som arrangeras varje av av IOGT-NTO), så jag gick en långpromenad med Ia. Och  ja, hon är inne i en jobbig period just nu. Stirrig som fan. Det är jättesvårt att få kontakt med henne, och om man lyckas få det, behåller hon kontakten och koncentrationen i ungefär 5 sekunder. Men det blev i alla fall en promenad. Och så lite gos hemma.

Såsom medlem i Dan Anderssonsällskapet fick jag härförleden medlemstidningen På Färdvägarna. I den hittade jag en fantastisk dikt, som jag bara måste dela med mig av. Det är, kan tyckas konstigt nog INTE skriven av Dan Andersson, men väl av hans syster Anna. Till henne skrev ju Dan den kända dikten Till min syster (Nu spelar vårens ljumma vind i myrens gula starr.) Och sommaren 1921 när Dan hade dött, skrev Anna ett fantastiskt svar till sin bror.

Du vandrar ej mer på stigarna

under Lombergets susande granar.

Du sjunger ej mer till fiolen

om Pajsoåns vilda svanar.

Ej mera du kämpar i natten

ensam i svidande smärta,

eller lyssnar till ekot från bergen

 som svarar ditt klappande hjärta.

Trevar du ännu i mörker

eller går du i ljusets flöden?

Har väg du funnit från djupen

och svar på mänskors öden?

Om ännu du vandrar allena

och letar dig väg genom dalar

o, då vill jag be för din frälsning

och din ingång i himmelens salar.

Där är lugna vatten likt Pajso,

där är svanar som finnskogens vilda,

där är sånger till fiol och luta

och vindar, likt Lombergets milda.

I går såg jag änderna gunga

i säven vid Hakalams stränder,

och där stockelden fordom har brunnitl

ågo kvar några sotiga bränder.

Jag såg svalorna bygga i taket

på ladan vid Stormyrslogen,

och hörde hur duvan kuttrade

som förr i Luossabergsskogen.

Men solen gick ner och dimman

steg kall ifrån Pajsoåns vatten,

jag fryser i finnskogens mörker,

inga stjärnor mig lysa i natten.

En högst ordinär dag, till och med lite tråkig för Ia. Vi ägnade oss nämligen inte åt hund utan åt kylskåp i kväll. Vi har något äckel i kylen som mjölken tar smak av, så mjölken i ett öppnat mjölkpaket går inte att dricka. Nu har vi plockat ut ALLT ur kylskåpet och slängt det som verkade det minsta misstänksamt och illaluktande. Få se nu om mjölken smakar bättre.

I alla fall var denna kylskåpsövning inget som lockade Ia till några glädjeskutt, men hon har i alla fall fått promenera.