I går kväll när vi kom till Växjö var det tämligen mörkt. När vi klev ur bilen var det någon som hälade på oss. Det visade sig vara en annan lagottoägare som vi brukar möta på de flesta utställningar (Liza P, för er som vet).  Men hon sa att det var lite svårt att känna igen mig, för hon hade bara sett mig i solglasögon. (Vilket ju inte är så konstigt, för varenda utställning hela sommaren har ju varit solig, och då har jag alltid solglasögon, annars får jag ont i huvudet.) Hon hade noterat att jag skulle stå i rasmontern, och hon tyckte jag skulle solglasögon där också så att man kunde känna igen mig. Så ni som undrar vad det är för en idiot som står med solglasögon i lagottomontern på Stora Stockholm behöver inte undra, det är jag.

Det är otroligt vad man kan åstadkomma med en hund och en dator. Dessa två enkla saker har givit oss en underbar dag. För det är tack vare vårt hundägande och möjligheten till bloggande med datorn som vi kommit att lära känna Hannah, Tristan och Joakim, och de var och hälsade på idag. Himlans trevligt var det. Och det känns som om detta bara är början. Vi har bara haft hund i drygt ett år, och redan lärt känna en massa trevliga hundmänniskor. Var ska detta sluta?

I ett tillstånd av hybris ställde jag mig till förfogande för vår rasklubb (SLRK) när det gäller att bemanna rasmontern på HUND 2007. Man kan ju undra varför? Och man kan verkligen undra varför dom nappade på mitt erbjudande. Jag som har umgåtts med hundar i bara drygt ett års tid. Hur många människor finns det inte som har mångdubbelt större erfarenhet av hundar än jag. Men å andra sidan räknade jag ut att de som kommer fram till en rasmonter för att ställa frågor, troligen inte vet något om lagotto. Så om jag bar uppträder tillräckligt övertygande kan jag nog smälla i dem vad som helst, så det tror jag inte är några problem. Dessutom tror jag man kan lära sig en massa, för de som inte kommer fram för att ställa frågor, kommer fram för att berätta och visa hur mycket de kan om hundar. Och något av allt de säger kan ju vara bra. Och så får man ju gå in gratis.

För att min fru inte ska behöva fara runt på en massa bloggar och leta efter info om bakdelskontroll, har jag redan gjort grundjobbet. Här är en länk till en bra artikel om bakdelskontroll

Himla fånig fråga i rubriken, men om den har lockat till sig någon läsare kommer här svaret i form av en liten berättelse. När jag kom hem ikväll runt 11, hade alla gått och lagt sig. Hunden låg i hallen så hon hörde när jag kom. Trött var hon, så hon orkade inte komma och möta mig i ytterdörren, däremot låg hon och bankade svansen i golvet så det dånade i huset. Så fort jag närmar mig henne lägger hon sig på rygg och vill bli kliad på magen. Det är lite meckande att få av sig MC-stället, men när det väl kommer av kan jag lägga mig på golvet hos Ia och mysa. Efter en liten stund går jag upp för att byta kläder, och Ia följer glatt efter. När jag bytt kläder lägger jag mig i hundsoffan, och Ia kommer som ett skott och lägger sig och vill gosa mer. Länge. När jag så småningom går ut i köket för att fixa mig lite te och rostat bröd, öppnar jag frysen för att ta fram lite bröd att rosta. Då tar den en sekund sedan kommer en liten hund sugen-på-att-någon-ska-kasta-frysta-ärtor-på-golvet-som-hon-kan-jaga. Och det är det man ska ha hund till. Någon som blir så himla glad och gosesugen när man kommer hem. Någon som hela tiden vill vara med en när man kommer hem. Någon som vill leka med ärtor när man kommer hem. Helt enkelt någon som bryr sig. Vad mer kan man önska?

Och så var plats på vandrarhemmet bokad. (Ja Tessan, på Evedal)

Nu har vi anmält oss till Växjö (lugn Tessan, det är först i morgon anmälningstiden går ut.) Nu ska vi bara hitta någonstans att sova också.