Ja i morse fick jag i alla fall svar på den frågan. Den är kanske lite lättare att besvara. På morgonpromenaden mötte vi en liten chihuahua (eller hur det nu stavas och var). Små hundar skäller ofta när dom möter större hundar. Och i morse insåg jag att små hundägare, nej jag menar ägare till små hundar, också ofta skäller. På sina små hundar. När dom skäller. På andra hundar. Och det är ju inget bra beteende hos en hundägare. Jag slås av tanken att ägare till små hundar inte tror att dom måste vara lika pålästa som ägare till stora hundar vad gäller hur hundar fungerar. Varenda människa som öppnat en hundbok vet att om man skäller på sin hund för att den skäller på andra hundar, tolkar hunden det som att den då har stöd av sin ägare att verkligen tala om för den andra hunden vem som bestämmer. Så att inte skälla på sin hund i tid och otid är nog ett bra beteende. Love, peace and understanding.

Under morgonens hundpromenad slogs jag av en tanke. Om vi tänker oss två människor som aldrig haft hund tidigare, och så köper de en hund som inte är en typisk förstagångshund (dvs i stort vilekn ras som helst, utom möjligen labrador eller pudel). Vidare tänker vi oss att de inte har orkat läsa några böcker om hundar. Med all säkerhet kommer den ene av dessa två att bli en bättre hundägare än den andre i så mening att den lyckas bättre att uppfostra sin hund till att fungera bättre i samhället. Då undrar jag; vilka egenskaper, vilka beteenden är det som gör att vissa personer utan egentliga kunskaper kan hantera en hund? Förslag någon?