När ni släpper ut hunden i trädgården för att kissa, glöm inte att ta av hunden droppskyddet. Om hon kissar med det på sig blir det väldigt blött och ganska äckligt.

..........av En Som Vet

Idag, i det pissiga vädret, har vi varit och tittat på rallylydnad. Tidigre har jag läst om det, och det har beskrivits som en blandning av agility, freestyle och lydnad.  När jag nu har sett det vill jag beskriva det som en blandning av aglilty och lydnad. Man ska ta sig runt en bana med ett antal "stationer" där givna moment ska utföras. Hunden ska sitta vid sidan, sitta framför, ligga, gå slalom, etc. Det var inte alls den precision som präglar vanliga lydnadstävlingar, och det hela var mycket mer lekbetonat. I princip god vardagslydnad. En himlans trevlig tävlingsgren. Vi anmälde oss på studs till kurs i rallylydnad i höst. Det ska bli riktigt spännande.

Igår (eller snarare i förrgår) var jag på kalas, och då berättade en av gästerna att de nyligen skaffat hund. En Leonberger. Det är för mig en okänd hund, men jag ville minnas att den till utseendet liknar en belgisk vallhund, så jag frågade om det var en vallhund. Nej, svarade husse, vi har den som ren sällskapshund. Ja, ja , sa jag, men vad har den för ursprunglig användning? Är det vall, vakt eller jakt, eller vad? -Näe, det är en ren sällskapshund!. Jag försökte igen -Men dess urspung..... Jag såg på blicken att det inte var någon idé att fortsätta.

För mig är det viktigt, för att inte säga nödvändigt att känna till bakgrunden till den hund jag har. Om man inte vet hur den använts till är det ju svårt att dels veta vad man kan vänta sig för beteende, och del kan det vara svårt att veta hur man bäst aktiverar hunden. Men denna hundägare verkade inte ens förstå att hunden av idag är en produkt av vad  den använts till tidigare, och han verkade helt ointresserad av hur hunden fungerar. Nu har jag läst på lite om Leonberger, men jag vet fortfarande inte om jag tror att det är en lämplig hund för den familjen. Någon som har erfarenheter av Leonberger?

Tidigare har vår hund uppvisat fantastiska prestanda när det gäller att ta sig från hallen, upp på övervåningen, in genom den Ytterst sällan öppna grinden in till sovrummet och upp i sängen. En sträcka som hon gör på under 2 sekunder. Men den senaste tiden har hon identifierat en ny distans. Samma början som tidigare, men i stället för upp i sängen, ålar hon sig under sängen. Där finns det förmodligen mer intressanta saker än i sängen.

Faan. Ia har börjat löpa igen. Då får hon inte vara på dagis. Så nu har vi flera veckors besvärligt vara-hemma-pusslande framför oss. Varför är det inte de bångstyriga hanhundarna på dagis som måste vara hemma?

Tidigare här i veckan när vi var ute och gick, passerade vi flyktigt bekanta (våra barn har spelat basket i samma lag) och konstaterade att de skaffat hund. Vi stannade och pratade en stund med dem, och jag kunde inte låta bli att fråga vad det var för ras på deras hund. Dessvärre kommer jag inte ihåg svaret, av det enkla skälet att det var en blandras, med fyra olika raser inblandade. Jag vet att diskussionen kring blandrashundar ibland kan bli ganska infekterad, och jag är absolut inte kunnig att sätta mig till doms över blandrashundars eventuella för- och nackdelar. Men jag tänker ändå ta mig friheten att reflektera lite över det i alla fall, men utan att egentligen ta ställning för eller emot blandrashundar.

I de flesta hundböcker där det skrivs om konsten att välja hundras talas det om vikten av analys. Man måste fundera på vad för sorts hundliv man vill ha? Vill man ha en hund som man i stort sett bor på brukshundsklubben tillsammans med? Eller vill man ha en hund att använda till jakt? Eller vill man ha en hund att leta tryffel med? Eller vill man ha en hund som kan vakta familjens tempel?  Och när man väl bestämt sig för ras måste man sätta sig in i vilka egenskaper just den rasen har, och så tänka igenom om det är de egenskaper man vill ha hos sin hund. Problemet, som jag har förstått det med blandrashundar, är att det är mycket svårt att säga vilka egenskaper från respektive ras som kommer att dominera. I synnerhet om hunden, som i detta fallet, innehåller fyra raser. Om familjen med 4-rasershunden ovan vet vilka egenskaper de vill ha hos sin hund, har dom ytterst svårt att prediktera om hunden kommer att leva upp till förväntningarna. Dom har mycket svårt att avgöra vad för hund dom kommer att få, och vad för uppfostran den hunden kommer att kräva. Jag tror att risken för att den familjen ska få problem med sin hund hade varit mindre om de valt en ras med någorlunda kända egenskaper.  Dessutom är det väl så att vissa blandningar är mindre lyckade.  Men jag är fullt medveten om att det finns en eller flera "etablerade" blandraser, t ex labradoodle, där det förmodligen är lättare att prediktera egenskaperna,  än hos en gatukorsning, eller som i detta fallet, snarare en Place Charles de Gaulle.

Så långt mina tankar. Kanske inte så mycket om blandrashundar, men väl om de som väljer en sådan. Har de verkligen förstått vad det valt och vad det kan innebära?

Som tidigare omtalats på denna plats har Ia (eller snarare hennes flockledare) gått en kantarellsökskurs, med sista kurstillfället i tisdags. Så idag åkte vi ut till mina föräldrars sommarställe för att med hjälp av dem, som vet var det finns kantareller, testa om Ia kunde hitta några. Resultatet efter promenaden var mycket magert. Någon annan hade varit där tidigare och plockat alla kantareller. Det visade sig att Ia kunde hitta växande kantareller, visserligen som andra hade hittat först. Men ändå. Och trot eller ej, men hon hittade faktiskt två kantareller långt nere i mossan också, som ingen annan sett. Så det är ju bara att gratulera Sofia (vår hundtränare) som faktiskt lyckats lära ut hur man får en hund att leta svamp. Och därmed torde det också vara bevisat att det faktiskt är skit samma om man tar i kantarellerna med fingrarna eller ej när man lär hunden. Sen får man väl konstatera att lite mer övning inte skulle skada. Vi får fortsätta köpa kantareller för 160 kronor kilot, slänga ut i skogen och sedan låta Ia leta efter dem. Så det lär ju dröja innan Ia liksom har betalat tillbaka kurs- och kantarellkostnad. Ia skulle väl behöva hitta en fem kilo eller så, för att nå break even.

Nu har Ias nya "tryffelkoppel" kommit. Ett koppel som är perfekt när man letar tryffel. Jag hoppas det är lika perfekt när man letar kantareller. Eller när man bara är ute och går. Jag fick se ett sånt på Salma i somras, och föll direkt för det. Och nu har Ia ett eget. Jag provkörde det nu i kväll, och det känns helt OK.