I helgen var jag och lämnade in gräsklipparen på reparation, då den inte gick speciellt bra i höstas och nu inte alls ville starta. Fel på membramet sa verkstaden när jag lämnade in den. En liten trevlig verkstad, hjälpsamma och kunniga. Det märkte jag redan för några år sedan då jag var tvungen att besöka dem för att en stor jävla sten kröp in under gräsklipparen. Nu visade det sig att de, förutom att vara trevliga, hjälpsamma och kunniga, också hade hundar anställda. Vad jag kunde förstå handlade deras arbetsuppgifter inte så mycket om att laga gräsklipparna utan mer om personalvård och hantera kundrelationer. En new foundlandshund och en cavallier king charles spaniel (eller vad den nu heter). Jag var tvungen att hälsa på hundarna, och jisses vad en new foundlandshund har stor tunga. Och den gillar den att slicka folk i ansiktet med. Efter att ha blivit ordentligt slickad i ansiktet kände jag en välbekant doft. Inte av hund, utan en doft jag kände igen från en klasskamrat som jag ungicks lite med för 28 år sedan. Och hans föräldrar hade också new foundlandshundar. Uppenbart är att new foundlandshundar har en unik, och lätt igenkännbar doft. Det behöver man inte ha en hunds luktsinne för att konstatera.

För en tid sedan träffade jag på en hundägare som hade sin hund lös när vi stod och pratade. Sedan skulle den hundägaren kalla på sin hund. Och hur gör hon? Jo, på militäriskt manér ropar hon Hiiiiiiiiiiiiiiit, och det hörs att hon förväntar sig lydnad av hunden. Men inte fan kom hunden. Han hade ju ingen lust att lyda. Idag mötte jag en annan hundägare, som på samma sätt ropade på sin lösa hund. Och inte fan kom den hunden heller. Då kunde jag inte hålla mig. Jag satte mig på huk och ropade; Bonzo, kom, men den mest inbjudande och lockande röst jag kunde uppbringa. Och givetvis kom hunden springande till mig på en gång. HA!

....kanske jag inte måste få höra, men jag måste definitivt fika på Erik Lars-gården i Avesta när vi kommer dit på hundutställning i mitten av juni. Nu är vi i alla fall anmälda. (Karin du kan vara lugn. Jag kan ta med kaffebröd så vi kan fika tillsammans också. En go´fika säger man aldrig nej till. Och inte två heller, så jag ska nog kunna klara av både Erik Lars-gården och något på utställningen.)

På dagens hundutställning överraskades jag av de ständiga (jag säger STÄNDIGA) utropen i högtalarsystemet som påpekade att i bilen si och så låg det en hund som mådde väldigt dåligt av värmen, och ägaren ombads att omedelbart bege sig till bilen för att rädda sin hund. Det sista utropet vi hörde innan vi åkte hem var till och med så allvarligt så dom hotade med att slå in en ruta i bilen om inte ägaren dök upp inom en välidgt snar framtid. Och då undrar jag. Vilken del av arslet tänker vissa människor med egentligen? Jag trodde att folk som bemödade sig att åka på hundutställning brydde sig om sina hundar så mycket så att de inte lämnade dem i en stängd bil en solig majdag.  Eller är folks förstånd så begränsat så man inte inser att att det blir varmt i en bil även om det bara är 13 grader ute och även om solen inte lyser jämnt. Bedrövligt är vad det är.

...men definitivt bättre också. På utställningen i Österbybruk alltså. Det blev en tvåa igen.

"Ngt högställd, ganska stor. Fem. Huvud. Välans. öron. Kunde ha mera stop. Ögonen bör mörkna. Bra hals. Svag rygglinje. Framskj. skuldra. Bra vinklar bak. Välst ben. Behöver mera volym. Lång längd- NOrmal päls för åldern. Bra sidorörelser men ngt lös i fronten. Behöver lite mera självsäkerhet"  Domare  Kenneth Edh.

Och nu jar jag fått lära mig vad det heter när det inte går så bra: Domarn kan inte rasen!  Så det säger vi hädanefter.  Ias uppfödare var också där, och fan ta mig om inte klippningen fick mer godkänt än förra gången. Vilket i och för sig inte säger så mycket. Men vi hade i stort sett rätt längd utom på öronen. Och så måste naturligtvis rygglinjen vara perfekt, vilket den ju  inte var. Men vi måste få bort mer av underullen (vad var det jag sa!)

Men nog är väl den här hunden värd mer än en tvåa? I alla fall tycker vi det.  Så det så. Men å andra sidan fanns gjorde det bedömningar på utställningen som var betydligt mer överraskande än bedömningen av Ia.

Detta inlägg handlar inte om en sång av Birger Sjöberg. Men det finns faktiskt en av Fridas visor som heter just På begäran. (Nu ska vi se hur många som söker något om denna sång på google och hamnar här. Till er som kommit hit av detta skäl kan jag bara säga, Ha, Ha Lurad. Även om jag håller Birger Sjöberg mycket högt, och anser att hans bok Kvartetten som sprängdes är en helt fantastisk roman, (Se där, nu fick jag med ytterligare en serie ord som kan locka hit googlare) så kommer jag nu att skriva om en hund. Det kanske blir Birger Sjöberg en annan gång)

Hundbiten efterlyste en bild med Ia på ryggen på äldsta dottern. Ia var lite för trött för det idag, men med lite tappra försök blev det i alla fall som på bilden nedan. Ryggen är lite för liten, eller hunden lite för stor, för hon ramlar nästan ner. Men bara nästan. Vi övar vidare så kanske det kommer bättre bilder senare.

Den förra omröstningen, om huruvida det är värt att betala 15 papp för en hundvalp, gav följande sanning. Knappt hälften tyckte definitivt INTE det. Drygt en tredjedel tyckte det, en sextondel tycker det har med rasen att göra, och cirka en tolftedel saknar helt omdömme och har för mycket pengar (jag tror det var där jag la min röst).

Bortsett från att vara med sina hundar, finns det då något som roar en hundägare mer än att komma med goda råd till nyblivna hundägare. Jag har ju just lärt känna bloggen Hundbiten där bloggaren på fredag ska få hem sin första hund (har jag fattat det som). Och jag kan säga att det verkligen kliar i fingrarna att skriva en massa kommentarer med goda råd. Men så tänkte jag, varför inte unna flera av mina läsare, som också är hundägare, att också få komma med goda råd till Hundbiten (och alla andra nyblivna hundägare). Lägg en röst i min omröstning om vilket råd du tycker är viktigast. (Egentligen skulle jag vilja kunna skilja på röster från hundägare och icke hundägare, men det blir för osäkert och besvärligt, så det avstår jag ifrån.)