Så då hittade du hit, Swookie the big sister. Läsningen var väl inte så spännande. Det var ju det jag sa. Jag vill dock å det bestämdaste påpeka att du inte alls behöver be om ursäkt för att du tog mig för en mamma. När jag läste det första gången kändes det till och med som en komplimang. Män som ger uttryck för sina tankar så som jag försökte göra växer inte på trän i min värld heller. Och det tycker jag är en stor brist i dagens samhälle. Jag tror att världen skulle se mycket bättre ut om män var lite mer känslosamma. Att din blivande make tillhörde dem tyckte jag mig kunna utläsa. Och det var väl bl a därför jag inte kunde låta bli att skriva min första kommentar. Jag kommer fortsätta läsa din blogg Swookie, och möjligen får du ytterligare någon kommentar. Du är också välkommen tillbaka hit. Rätt vad det är kanske det står något intressant. Är man lite intresserad av hundar kan det ju bli en del spännande när vi får hem vår hund lite senare i höst.Och förresten, för er fördomsfulla läsare. Förutom att jag inte är homsexuell, är jag inte religös heller. Och inte psykolog eller något sådant. Bara en vanlig familjefar. Med lite skrivklåda.