Då har det kanske blivit dags att liksom lite noggrannare presentera en av de ingredienser som enligt denna bloggs tänkta innehåll skapar det ljuva livet. Och då väljer jag att börja med det ämne som just nu känns mest aktuellt. Nämligen ett italienskt fortskaffningsmedel. Vespan! N.B då menar jag inte vilken scooter som helst, utan just den som tillverkas av Piaggio och heter Vespa. (Vespa har ju liksom många andra varumärken kommit att bli synonymt med en viss produkt (andra exempel är Jeep, Thermos och Tesa-tejp.) Sedan tidigare har jag en Vespa LX 45 (en EU-moppe, eller moped klass 1, som det egentligen heter). Den får jag ju köra med vanligt bilkörkort vilket jag har, men vill man ha en Vespa med större motor är man tvungen att ta MC-körkort. Och det är just vad jag håller på med. Idag har jag kört sista lektionen på intensivkursen, och nu återstår egentligen bara uppkörningen. Och sen kan jag köra min nyköpta Vespa. Men faktum är att jag redan i morgon ska köra hem den från affären. Jag får hjälp av en mycket snäll vän som kommer att övningsköra med mig, och då kan jag själv få köra hem den. Och sen på onsdag när jag klarat uppkörningen kan jag köra själv. Underbart!Men före uppkörningen måste jag putsa lite på krypkörningen. Jag har bokat in 5 lektioner på måndag och tisdag för det.