Ja, det kan man undra. Låt oss ta den korta versionen. För 25 år sedan tänkte jag ta MC-kort, men av någon anledning blev det aldrig så. För en sisådär 5 år sedan började jag drömma om att göra det till min 40-årsdag. (För alla er som tror att det handlar om en 40-årskris vill jag bara säga att det gör det inte alls. Det handlar om att undvika en 40-årskris.) När jag för ett år sedan började planera för att ta detta MC-körkort slogs jag av några saker. För det första skulle det bli så inihelvete dyrt eftersom jag aldrig någonsin, sen jag nästan kört omkull med Peters trimmade Zündapp 26 år sedan, suttit på något motoriserat 2-hjuligt. Dessutom verkade det ganska läskigt att köra i 110 på en hoj, endast skyddad av de kläder man har på sig. Och slutligen kände jag väl inte att MC riktigt var en del av min identitet. Så i stället bestämde jag mig för att köpa en EU-moppe. De gör i alla fall 45km/h och det är inte så illa. När jag började titta på mopeder såg jag Vespan och kände direkt att den skulle man ha. Men eftersom den var mycket dyrare än allt annat kändes det inte riktigt rätt. Jag siktade i stället in mig på en Piaggio Liberty. Men när den-som-jag-delar-morgontidning-med blev inblandad sas det att självklart ska det vara en Vespa. Den är ju snyggast. Sagt och gjort, jag köpte den och det var underbar att köra. När jag sedan började läsa lite om Vespans historia förstod jag att det inte var en scooter jag hade köpt, utan det var ett kulturarv. Och i viss mån en, eller faktiskt till och med flera, livsstilar. Men efter några månader började jag känna att det skulle vara ännu roligare om man kunde köra lite fortare än bara 45 km/h. Därför bestämde jag mig för att faktiskt ta körkort för MC så jag kunde köpa en lite större och snabbare Vespa. Och nu är det som sagt dags för uppkörning. Och bara för att jag skulle ha något att köra på så fort jag klarat uppkörningen köpte jag en ny Vespa, en LX 125 med leverans ungefär samtidigt som jag har uppkörning. Men nu har det alltså slumpat sig så att den är klar för leverans redan nu, och jag får hjälp av min snälla vän att köra hem den. Så i morgon (eller faktiskt senare idag) är det premiärtur. Rapport från den kommer.Jag läste någonstans att till skillnad från alla som kör vanlig MC, pratar en som kör Vespa inte om hur fort han eller hon kört, utan om hur härligt det är att köra. Och jag kan bara instämma. Därför tror jag att de finns en hel del att skriva om körupplevelser framöver. Inte minst när jag får mintt MC-körkort. Inte för att jag då kan köra fortare, utan för att med en Vespa som gör en 80, 90 km/h kan man köra länge och uppleva mer. Och som sagt, Vespan är en ovärdelig det av det ljuva livet.