Nu har jag haft en egen blogg i snart nio timmar. Och det enda jag lyckats åstadkomma är några patetiska rader om min espressomaskin. Så kan man väl inte ha det. Om det nu till äventyrs finns någon som letat sig fram till denna sida genom att söka på något av mina intressen, har man rätt att få läsa något mer intelligent än så. Få se om jag kan ändra på det nu.I alla fall går jag i väntans tider. Jag väntar på att få mitt MC-körkort, jag väntar på att kunna köra hem min nyköpta Vespa och jag väntar på att få hämta hem en Lagotto-valp. Möjligen väntar jag också på att kunna göra den perfekta espresson, för på så sätt kan jag säga att väntans tider gäller alla väsentliga områden. I alla fall för den här bloggen. Och det är nog kring denna väntan, och det som närmast händer när väntan är slut, som man kommer att kunna läsa om på denna sida. På grund av den sena timmen (i alla fall om man betänker att jag måste stiga upp tjugo över fem i morgon bitti)kommer jag inte att just nu kunna utveckla detta så mycket mer. Ska bara ge en övergripande tidplan för de saker jag väntar på.MC-kort: Den 26 juli. (För då är det uppkörning)Hämta hem Vespan: Den 26 juli, (för då har jag MC-kort) eller tidigare om jag hittar någon att övningsköra medHämta hem lagottovalpen: I slutet av augustiGöra den perfekta espresson: ASAP

Ja, varför har jag skapat denna blogg? Nu kommer jag inte alls på vad jag ska skriva. I presentationen till denna blogg utlovades fem ingredienser. Lagotto, Vespa, italiensk mat och Espresso. Vi får väl ta ett ämne ur högen. Oj, det blev espresso. I morse gjorde jag för första gången på över en månad en espresso med min egen espresso-bryggare, en La Pavoni Europiccola. Den blev inte så bra, för en sådan maskin kräver ju ett visst handlag för att leverera en riktigt god kopp espresso. Och efter en månads uppehåll blir det inte så bra. I synnerhet inte om det inte blev så bra för en månad sedan heller. Man kanske borde gå en kurs för att lära sig ordentligt. Eller möjligen fundera på varför i helvete man köpte den espressobryggare som garanterat är bland de mest svårhanterliga och, enligt Råd och Röns test, bland de sämsta och farligaste. När man funderat klart på det, får man antingen köpa sig en annan bryggare eller fortsätta öva, antingen på egen hand eller på en kurs. För en god espresso kan man njuta av i flera timmar efteråt.

Tja, vad ska man säga? En blogg är ju ett ganska intressant fenomen. En offentlig dagbok. När jag var liten och fick en dagbok i julklapp var det hänglås på den så att ingen mer än jag kunde läsa den. Och det var ju för att man skulle våga skriva vad som helst. Det är ju inte riktigt samma sak med en blogg. I alla fall inte om man presenterar sig så alla vet vem man är. Men bakom anonymiteten kan man naturligtvis vara ganska ohämmad i sitt skrivande. Men troligen kommer vissa mig närstående personer kunna känna igen mig. Så det gäller att tänka på vad man skriver. Någon mer utförlig presentation blir det inte här. I alla fall inte mer än att göra någon slags programförklaring kring vad denna blogg kommer att handla om. Och det är i princip fem saker. Italienskt fordorn (Vespa), italiensk mat (all sorts, men i synnerhet efterrätter), en italiensk hundras (lagotto romagnolo) och italienskt kaffe (espresso). Alltså Italien som någon slags gemensam nämnare. Därav namnet på denna blogg. Men livet blir knappast ljuvligt med bara prylar. Det krävs något mer. Mänskliga relationer. Och troligen kommer jag förmedla en del tankar om det också. Tankar som uppstått under en hundpromenad, bakom styret på Vespan, drickandes en espresso eller då jag avnjutit en Tiramisu.Mycket nöje.